"Papporna får vänta med att vara hemma"

Barnpsykolog: Spädbarn behöver samspel med EN vuxen

RELATIONER

Ska mamma och pappa dela lika på föräldraledigheten?

- Ja, tycker jämställdhetsminister Margareta Winberg.

- Nej, säger svenska mammor i Aftonbladet Kvinnas Sifo-undersökning i onsdags.

- Nej, säger också barnpsykoterapeuten May Nilsson.

- Papporna får ge sig till tåls litegrann.

Bebisgos - plikt eller privilegium?
Foto: BÖRJE THURESSON
Bebisgos - plikt eller privilegium?

Vems behov är det egentligen som styr föräldraledigheten? Föräldrarnas eller barnens?

- Det finns en risk att de vuxnas rättvisekrav styr i stället för barnens behov. För spädbarnet är det viktigt att knyta an till en vårdnadshavare. Först när man har byggt upp en trygg relation till en person är det lilla barnet redo att ta in andra viktiga vuxna, menar May Nilsson, barnpsykoterapeut vid Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen på Kungsholmen i Stockholm.

Det handlar inte om att vara en bättre eller sämre förälder, utan om att spädbarnet under sin första tid i livet utvecklar sin psykiska mognad i tätt samspel med en förälder.

- Jag brukar säga att pappornas tid kommer. Pappor är lika viktiga för sina barn som mammor, men under den allra första tiden kanske papporna ska ge sig till tåls litegrann, säger May Nilsson.

Hur rimmar detta med de politiska signaler som sänds ut? Inte särskilt bra, konstaterar May Nilsson.

Barnexperters kunskaper känns ofta lite gammeldags i vår "postmoderna" tid. Varför är den "huvudsakliga vårdnadshavaren",

oftast mamman, så viktig?

- För att få en grundtrygghet måste du först lära dig relatera till en person och det är en process som tar tid och kräver lugna och trygga omgivningar, där barnet inte störs alltför mycket.

Relationen byggs upp genom en finstämd dialog. I denna dialog mognar barnet psykiskt, blir mer robust och kan öppna sig mot världen. Innan barnet får ett språk krävs extra stor lyhördhet - det barnet inte kan säga ska vi föräldrar lära oss läsa av.

- Det viktiga är att lyssna till sitt eget barns signaler. Barn är olika och man måste lära känna sitt eget barns sätt att kommunicera.

Hur reagerar barnet

när man försvinner?

- Spädbarnet kan bli inåtvänt och passivt, något man kanske felaktigt tolkar som att allt går jättebra. "Hon är så lugn." Det något äldre barnet kan blir mer oroligt och klängigt, men det är individuellt.

- Barn ska givetvis lära sig separera från mamman, men det ska ske långsamt och gradvis med så mjuka övergångar som möjligt. Att både sluta amma och kasta sig ut i fulltidsjobb samtidigt är inte så bra. För de pappor som är hemma är det bra att under en tid ha samma rutiner som mamman har haft. Rutiner skapar trygghet. Och det behöver små barn.

Men alla vi som har gjort fel?

- Ni ska inte ha dåligt samvete. För det första är barn olika, vissa barn är mer känsliga än andra. För det andra har barn stor förmåga att reparera saker som har blivit lite fel.

Går det att förena detta med karriären?

- Det kan bli en konflikt. Inte minst i dag. I mitt jobb möter jag många föräldrar som bär på en

stor sorg över att vara tvungna att jobba så mycket för att få vardagen att gå ihop. Barnfamiljerna måste ges bättre förutsättningar och det gäller förstås både pappor och mammor.

- Jag tycker inte att statsmakterna ska reglera föräldraledigheten

i detalj, det ska föräldrarna göra själva. Min erfarenhet är att de flesta löser detta på bästa sätt. Men det är viktigt att inte fastna i ett rättvisetänkande när det gäller barn, menar May Nilsson.

BAKGRUND

Elizabet Martinell