Susanne Ljung: – Jag är jätteless på förbättrandet

RELATIONER

Susanne Ljung, 40, fick nyligen gå från jobbet som chefredaktör för Damernas Värld – ett arbete hon älskade – för att tidningen ska bli folkligare. Under många år har hon jobbat som frilansjournalist. Hon är trött på tidningarnas alla goda råd och efterlyser mer analys.

”Man ska bli uppiggad inte känna ’Jäklar, nu måste jag boka tid hos kirurgen’”
Foto: Maria Östlin
”Man ska bli uppiggad inte känna ’Jäklar, nu måste jag boka tid hos kirurgen’”

Har dam- och tjejtidningar blivit kravmaskiner?

– Ja, risken är att det blir för många ”Så gör du-artiklar”, där är man lite på fel väg. Hela genren bygger på att lova läsarna att något ska bli bättre, antingen det gäller dina kakor – som förr i tiden – eller din personlighet. Jag ser egentligen inget fel i det, men nu finns en övermättnad. Jag är jätteless på förbättrandet. Det finns en rädsla för att överge ett succéartat koncept – om något fungerat en gång så kör man det tills någon kommer på något bättre.

– Men det är stor skillnad på hur man behandlar ämnena, om artiklarna är lustfyllda och livsbejakande eller säger ”Du duger inte”. Man ska ju bli uppiggad av idéerna, inte känna att ”Jäklar, nu måste jag boka tid för ett snitt hos plastikkirurgen” eller något sådant.

Susanne Ljung tycker att de svenska tjej- och kvinnotidningarna saknar uppfinningsrikedom och att de talar i ett och samma tonläge, ett ganska högt sådant. Vid närmare anblick ser hon dock skillnad på tilltalet till läsaren, och hur ämnena behandlas.

– Det jag saknar i allmänhet är lite humor och respektlöshet, men också mer analyserande journalistik som är lite svårare. Det är ett stort problem att mode- och skönhetsjournalistik inte tas på allvar, utan betraktas som fluffiga ämnen utan status. Jag tror inte att analys skrämmer bort läsarna. Som läsare vill jag bli tagen på allvar, inte bli skriven på näsan eller tramsad med. Tidningen måste ha en ”själ”, och man vill lära sig något av den.

Hon menar att det finns många gamla ”sanningar” som man borde ifrågasätta, till exempel att det måste vara en glad blondin på omslaget för att sälja.

– Under min tid på Damernas Värld var bästsäljaren bland omslagen en korthårig brunett, följd av en surmulen, långhårig spanjorska!

Susanne Ljung fick, som hon säger, blodad tand av chefstiden på DV, och vill starta en ny, egen tidning framöver.

Cecilia Gustavsson