Män är naturligare för att de vågar ta i skiten

RELATIONER
Christina Claesson är journalist och författare.
Christina Claesson är journalist och författare.

En doktorsavhandling har undersökt barns inställning till kropp och kön. Hur definierar barn manligt respektive kvinnligt? Det tycks som om både flickor och pojkar uppfattar män som mer "naturliga", medan kvinnors kroppar är mera kultiverade. Detta trots att kvinnor föder barn och ammar, och oftare tar hand om maten, och därmed mycket påtagligt står nära en "naturlig" funktion.

Jag skulle vilja bidra med en synpunkt i genusforskningens tjänst. Natur är inte bara fina saker som mat, bröstmjölk och graviditet. Natur är också skit. Inte bara det, att män fiser mer och högre. Män är naturligare för män vågar ta i skiten.

Mitt hus på landet har en källare som jag inte gärna går ner i. Där är spindelnät som fastnar i håret. Där är döda skalbaggar i hörnen. När det regnar blir det pölar på golvet. Jag vet inte var det kommer från och vågar inte börja undersöka det heller. När jag köpte huset hade det en oljepanna som stod och brummade. Jag höll andan när jag gick dit ner. Ett tu tre smällde pannan igång. Jag trodde den skulle explodera.

Min dåvarande svärmor frossade i så kallad kvinnlig hjälplöshet. Första gången på besök i huset sa hon: "Du går inte ner i källaren, väl?"
Pappan kavlar upp ärmarna, rensar avloppet från ruttnande hårtussar och vaskskåpet från muslortar och skrattar förtjust över fynden

Jag tyckte hon var löjlig. Jag är en tuffing, klättrar på taket som ingenting, kör motorsåg och skjuter med bössa. Klart jag ska ner i källaren i mitt eget hus. Jag gjorde det också. Men höll andan. Det gör jag fortfarande, fastän oljepannan är utbytt mot ett fredligt el-aggregat.

Så kom en man till huset. Han hade sin 10-årige son och sonens kompis med sig. Det första de såg var den läbbiga trappan ner till källaren. Är där en källare?! Wow!

Jag skämdes. För den mögliga gamla frysboxen och löven som komposterar sig i hörnen. För parasollet med mushål i väven. För hyllorna med delar av kasserade cyklar, gamla flottörer, loppisfynd och rostiga muttrar. Fiskespön i alla modeller från 40-talet till idag. Och så spindelnäten. Skalbaggarna. Muslortarna.

De försvann dit ner och rotade runt i en timme, innan de kom upp. Jag stammade ursäkter för röran, men de plockade skrattande bort spindelnät ur varandras hår, lycksaliga över alla grejer och alla möjligheter de erbjöd. Och tiggde mig att få lov att röja.

Och bara liksom i förbigående kavlar deras pappa upp ärmarna, rensar avloppet i badrummet från ruttnande hårtussar och vaskskåpet från muslortar och skrattar förtjust över fynden. De flesta av mina väninnor hade förfasat sig. Han säger bara att det är ju en del av livet, och ställer sig under duschen.

Medan småkillarna jagar varandra runt huset med hjälp av ljudliga fisar.