Amjad såg sin brorson död i tv-nyheterna

För Sveriges palestinier är Gaza nära och våldet en ständig följeslagare

RELATIONER

Våldet trängde rakt in i det trygga, svenska vardagsrummet.

På nyhetsinslaget i tv såg Amjad Aloul, 35, hur hans 23-årige palestinske brorson bars i väg till sin egen begravning.

Han hade skjutits ihjäl av israeliska soldater på Västbanken.

Hans huvud hade splittrats av kulor och hans liv stod inte att rädda.

23-årige Jihad studerade ekonomi. Han deltog i en demonstration med ungdomar och studenter i oktober i höstas i Nablus på Västbanken. Han var obeväpnad.

Studenterna möttes av gevärseld och tårgas från israeliska soldater. En vän till Jihad försökte hjälpa honom, men blev själv beskjuten och skadades allvarligt.

Tre månader tidigare hade familjen Aloul besökt Jihad och hans föräldrar i hemstaden Nablus, på semestern.

Några dagar efter dödsskjutningen slår de på tv:n hemma i Sverige för att titta på nyheterna från CNN.

Plötsligt ser de den döde brorsonen bäras fram i en öppen kista i en begravningscermoni. Reportern säger hans namn. Jihad.

– Vi fick se hans ansikte. Det var helt chockerande. Hemskt. Totalt overkligt. Tårarna bara rann, säger Amjads hustru, Charlotte Stödberg.

Nu vågar familjen Aloul inte längre resa till släkten i Nablus.

– Det är för riskabelt, säger de.

Döttrarna Filistin, 11, och Hind, 8, är ledsna över att aldrig mer få träffa sin kusin, som brukade köpa godis åt dem.

Amjad Aloul och Charlotte driver en reklambyrå i Stockholm. Familjen bor i en vackert möblerad lägenhet i Aspudden strax söder om Stockholms city. I inredningen möts det nordiska och orientaliska.

Schnauzern Tino skäller infernaliskt när vi kommer. Amjad går ut i köket för att koka kaffe och serverar hembakad jordgubbspaj och vetelängd.

Det är svenskt, lugnt och tryggt. Utanför spirar våren och fåglarna kvittrar lyriskt.

Men för familjen Aloul finns våldet som en ständig följeslagare.

– Det är så svårt att föreställa sig våldet när man vuxit upp under trygga förhållanden i Sverige, säger Charlotte Stödberg.

När hon gifte sig med Amjad fick hon våldet och oron på köpet.

– Ja, så är det, oron har kommit in i mitt liv, säger hon.

Amjad Aloul har tolv syskon, fem bor kvar i Nablus, två finns i Sverige, fyra är utspridda i olika världsdelar och en är död.

– Jag tänker på mina anhöriga flera gånger om dagen, säger Amjad.

Varje vecka ringer han släktingarna för att försäkra sig om att de mår bra. Att ingen har skadats. Eller dött. Samtalen kretsar ständigt kring den oroliga situationen.

– Vi pratar nästan aldrig om framtiden eller om glädjeämnen.

Det första som Amjad läser i tidningen på morgonen är utrikesnyheterna.

– Sedan kan jag slappna av och läsa ekonomisidorna och vad prinsessan Victoria har gjort, säger han och skrattar.

Amjad Aloul känner vanmakt över situationen i sitt gamla hemland. Att krigstillståndet består, att omvärlden sällan reagerar, inget gör.

– Jag känner en sådan vrede över det som händer, säger Amjad.

Han har en intensiv blick, talar återhållet, men far ofta ut i stora, vida gester med armarna. Amjad Aloul säger, utan spår av obalans:

– Jag går i taket. Ibland är jag tvungen att ta en promenad för att lugna ner mig.

Fotnot: Staden Nablus, där Amjad Aloul är född, ligger på Västbanken, norr om Jerusalem.

FAKTA/Palestina

Mary Mårtensson