– Jag drack för att fly

RELATIONER

Vi har läst om hennes sjukdom, om hennes skilsmässa och om

hennes rattfylla.

Men Kikki Danielsson är ingen knäckt människa. Med tre miljoner sålda skivor i ryggen tar hon sats igen med en ny skiva.

 O K – man är lite halvknäckt för att tjejen drog och för att Guccijeansen har gått sönder.

Tror dock att Kikki ser dom bekymren som ganska världsliga.

För håll med om att det är svårt att bräcka följande. På löpsedlar har vi läst om alla olyckor den senaste tiden: hon har dömts för rattfylleri, gått igenom en svår skilsmässa och dessutom behandlats med cellgifter mot sin reumatism – och just det ja, Kikkis pappa Ture dog för ett tag sen.

Något slags oslagbart svenskt rekord i oflyt.

Som för en utomstående aldrig verkar ta slut.

För ni har väl läst de stora rubrikerna om att Kikki i dag inte tackar nej till ett glas vin på en kändisfest på hälsohemmet Tallmogården – något som bland annat resulterade i att en känd skådis, och före detta alkoholist, lekte storebror och rådde henne via tidningarna att ”sluta ljuga för sig själv”.

Ändå sitter Kikki där och ser jävligt pigg och glad ut och skrattar ofta trots att det knappast handlar om någon prinsess-saga.

Tanten är skön.

OK, hon kan fortfarande bli ledsen och arg.

Det är därför den här artikeln skrivs om för tredje gången.

Jag var för dryg och Kikki för känslig.

I vilket fall vill Danielsson göra ett statement direkt var hon står i alkoholfrågan.

– Jag har en oerhörd respekt för alkohol eftersom jag vet vad den kan göra med människor, säger hon.

– Men jag accepterar inte längre att andra människor ska bestämma över mitt liv och ironisera över min person. Så kallade nyktra alkoholister anser sig ofta äga rätt att avgöra vilka som klarar av att dricka, och vilka som inte gör det. Deras röster hörs överallt och det är ingen som vågar säga emot. De dömer andra efter sig själva – och det anser jag att man aldrig får göra.

Hon fortsätter:

– Allt snack om rattfyllan och alkohol känns uttjatat till leda. Det har ältats samma sak i alla tidningar i snart två års tid. Det är dags att lyfta fram något nytt. Till exempel var jag står i alkoholfrågan idag.

Innan vi fortsätter med det så låt oss ändå sticka emellan med en skön Kikki-historia från förr i världen: Kikki sjöng ju som bekant med Elisabeth Andreassen i gruppen Chips. Managern Bert Karlsson smidde stora planer. En dag kom han hem jublande med ett reklamkontrakt i Japan. Det skulle ge feta pengar till gruppen och som Bert uttryckte det:

– Ställer ni upp nu så spelas vår låt varenda dag i japansk tv! Tjejerna läste igenom kontraktet – och fann längst ner i det finstilta att Chips skulle framföra reklamjinglen skålandes topless.

– ”Lite tuttar i Japan, det gör väl ingenting” försökte Bert, berättar Kikki roat.

– Det där skulle säkert komma fram ändå till slut så vi vägrade. Stå där och visa brösten i Japan, näru. Visserligen så hade de ju spelat vår låt men det finns ju ändå gränser.

Hur stora blev ni i Japan?

– Jag vet inte ens om vi släppte skivan där (skratt). Det kan man inte gråta för. När jag fick släppa min countryskiva i USA så kändes det betydligt viktigare.

Men nu ska Kikki göra comeback, fullt påklädd, trots att Skara-Bert fortfarande är manager.

– Det känns otroligt spännande. Jag har fått göra en platta med mycket ballader. Jag har med några gamla godbitar och gör covers med Eagles, Carpenters och Ted Gärdestad. Det känns väldigt skönt att jag har fått bestämma det där.

Hur är det med countryn då?

– Det vill jag också satsa på. Men intresset har ju svalnat otroligt på senare år. Visst skulle jag kunna göra en bygdegårdsturné i Östersundstrakten men ... ja, jag hoppas att få komma ut lite. Efter min första platta i USA dog min producent och när jag skulle ut på turné blev jag gravid. Så det blev inte så mycket.

Hur nära var du att slå igenom i USA?

– Jag vet inte. Jag gjorde en massa talkshows, i Nashville och LA. Jag var bland annat hos Ralf Emry. På vägen till showen hade jag blivit bestulen på mina fullpackade resväskor. Bara en kam, en lypsyl och en halvfärdig virkad tröja lämnades kvar, det blev huvudämnet i den talkshowen (skratt). Men ska man lyckas på allvar som countryartist i USA som utlänning så måste man nog bo där.

Kan du bli stor i Sverige igen?

– Jag tror att det finns ett stort intresse. Jag tror att folk vill ha den vanliga Kikki. ”Bra vibrationer” och ”Papaya”, du vet. Jag får mycket brev där folk längtar efter mig. Jag trodde att jag skulle behöva byta land efter allt som hänt.

Jaså.

– Det är en fruktansvärd tabbe som jag gör. Att köra bil onykter! Men jag mådde dåligt och då händer sådana misstag. Hur gärna man än vill så kan jag inte få det ogjort. I dag är jag glad att allting hände.

Berätta.

– Annars hade jag gått kvar i samma destruktiva liv. Och inte lyckats bryta mig loss ur mitt äktenskap. Det som gjorde att jag mådde så dåligt. Jag har varit en riktig clown med ett pokerface. Det är inte många som har märkt att jag mått dåligt. Jag har aldrig varit berusad ...

... stopp där, det måste du väl ha varit va? Du hade 2,44 när du kraschade med bilen.

– Jag var inte full. Att jag hade så mycket promille berodde på att jag var missbrukare, att jag druckit under en längre tid. Att levern inte hunnit städa undan. Polisen frågade direkt; ”Du måste ha druckit starksprit” men jag hade bara druckit vin. Men jag hade druckit i flera månader, ja flera år.

Du blev sviken av dina vänner.

– Du, jag vågar nästan inte säga nåt för de har verkligen skällt på mig. Jag har inte pekat ut nån men som sagt, känner någon sig träffad så är jag ledsen. Jag har alltid varit en ensamvarg och vårt umgänge var Kjells gamla vänner. Men det blev väl som när folk har dött, ”Vill hon prata om det?”, ”Tycker hon att det är jobbigt?” Då struntar dom hellre i det. Det finns människor som tagit avstånd. Om det beror på skilsmässan eller på olyckan, det vet jag inte. Men jag odlar nya bekantskaper.

Vad känner du för dina gamla vänner i dag?

– Jag accepterar inte vad som helst längre. Jag sätter gränser nu. Jag har sökt vänner och det ligger i sedan barndomen. Jag kallades ”gökunge” för att jag var ett adoptivbarn, jag var inte fin nog. På skolgården var jag mobbad men ville ändå göra alla till lags. Jag har alltid kämpat för att få vänner.

Hänt Extra fick ett 40-tal samtal från folk i din närhet som ville tipsa om din separation.

– Jag vill inte ens veta vilka det är. I en sån liten by. Att tjäna pengar på andras olycka. Det var hemligt det första året, speciellt för barnens skull. Folk som ville hjälpa till.

Vilka kräk.

– Det tycker jag också.

Det är bara att ta fram basebollträt.

– Jo, men jag har ju inga bevis vilka av mina vänner som har gjort det. Även om jag har starka misstankar ...

? men du orkar inte bli mordbrännare.

– Nä, jag vill inte hamna i en ny rättegång, (skratt). Jag ska hålla hastigheten nu också. Men jag har rensat bort alla oärliga så kallade ”vänner” nu.

Efter olyckan började det hända saker i alla fall.

– Ingenting kunde bli värre. Jag hade ju velat skilja mig i tio år. Men eftersom jag var skilmässobarn så kämpade jag. Nu har jag hamnat så långt ner i botten och måste ändå ta mig hela vägen upp. Det har jag inte ångrat en sekund. Jag gjorde det inte i obalanserad ilska. Jag var lugn men ändå fruktansvärt arg.

FAKTA/Ann-Kristin Kikki Danielsson