Dumma brudar eller föregångare?

Hugh Hefners playboybunnies i ny bok: Vi var världens första feminister – och tog av oss för framgång

1 av 6
Kathryn Leigh Scott, författare bakom boken ”The Bunny years”. Har synts i filmer, bland annat i ”Nakna pistolen”.
RELATIONER

Lauren är firad skådespelerska, Judith författare och Sabrina advokat.

– När jag anlitas som föreläsare på handelshögskolor brukar jag säga att Playboyklubben var min egen personliga företagsskola, säger Linda Durham, galleriägare.

1963 skrev den amerikanska journalisten och feministen Gloria Steinem ”A Bunny’s tale”. En berättelse om livet som servitris, så kallad bunny, på en Playboy-klubb i New York. Texten var skriven efter att hon under några månader infiltrerat Hugh Hefners imperium och själv jobbat som bunny.

Hon gav en bild av servitriserna på klubbarna som hjälplösa offer och jämförde yrket med prostitution.

Med boken ”The Bunny years” vill Kathryn Leigh Scott, alias Bunny Kay, ge en annan bild. En bild av intelligenta unga kvinnor som arbetade som servitriser iklädda kaninöron för att själv kunna betala en collegeutbildning, eller skaffa pengar för att kunna starta ett företag, eller resa jorden runt. Jobbet var en möjlighet för unga tjejer att tjäna stora pengar och bli självständiga – en möjlighet som inte fanns någon annanstans vid den tiden.

Boken bygger på intervjuer med mer än 250 före detta servitriser under Playboy Clubs 25-åriga historia. Bland de intervjuade finns skådespelerskor, supermodeller, rocksångerskor, psykologer, bokförläggare, forskare, sjuksköterskor och en kongresskandidat.

En av de mest kända före detta playboy-servitriserna är Lauren Hutton, supermodell och skådespelerska:

– Tjejerna som blev bunnies i det tidiga 60-talet var pionjärer. Vi var föregångare till feminismen och hippietiden och utomordentligt modiga för den tiden. Jag tror inte att någon av oss i 18 eller 19 års ålder kände att vi behövde tillåtelse för att göra någonting. Innan någon uppmärksammade att kvinnan äger sin egen sexualitet, hade vi redan på egen hand kommit på vad sexuell frihet handlade om.

Det var de stora pengarna som lockade. Barbara Bosson, känd som kommissarie Furillos fru i tv-serien Spanarna på Hill Street, tjänade ihop pengarna för att kunna gå på scenskolan. När hon blev erbjuden jobbet som bunny arbetade hon som sekreterare:

– För mig var sekreterarjobbet mycket mindre ärligt än att vara bunny – och jag tjänade en jäkla massa mer pengar hos Playboy. Jag var tvungen att bära höga klackar och se bra ut som sekreterare, så vad är skillnaden?

Många av de intervjuade kvinnorna vittnar om att åren på Playboys klubbar hjälpte dem vidare till det liv de lever i dag.

– Som 23-åring öppnade jag min egen nattklubb. Jag skulle aldrig ha kunnat göra det om det inte hade varit för de åren jag tillbringade som bunny, säger Dana Montana som fortfarande har kvar sin nattklubb – den första någonsin att hyra in manliga strippor.

Delilah Henry var den första tjejen som bjöds in att bo i ägaren Hugh Hefners hus, Hef’s Mansion, i Chicago. I dag har hon sedan femton år en egen designaffär i New York.

– Som tonåring på The Mansion blev jag introducerad till antika möbler, målningar och andra konstverk.

Den två gånger Emmynominerade skådespelerskan Susan Sullivan gillade tiden som kaninörad.

– När jag ser tillbaka är jag glad att jag har den här erfarenheten, för det är just vad det är, en erfarenhet. Så mycket av ditt liv flyter förbi, men att vara en bunny har en stark, elektrisk blå färg. Samma färg som min dress.

Kvinnorna menar också att ägaren av Playboyimperiet, Hugh Hefner, var en förkämpe för de kvinnliga rättigheterna.

– Säga vad man vill, men jag har alltid tyckt att Hugh Hefner var feminist och långt före sin tid. Han brydde sig verkligen om kvinnor och gav dem möjlighet till en karriär i Playboyföretagen.

– Sexuella trakasserier var en fråga för honom långt innan feminister och media fokuserade på det. Ingen kunde röra en bunny. Om en man stötte på dig var det bara att säga att du inte fick umgås med gäster. Cheferna backade alltid upp dig, säger Maria Roach.

Bonnie Katz är och var feminist. Hon säger att hon lärt sig en viktig sak av att vara bunny: att man aldrig ska döma en person för snabbt.

– Min integritet och moral försvann absolut inte för att jag satte på mig en sexig dress och arbetade som bunny.

Den sista återstående Playboy- klubben i USA stängde sina dörrar 31 juli 1988. Trots försök med både kvinnliga gäster och manliga kaniner hittade inte klubben sin roll i 90-talet.

Källa:

”The Bunny years” av Kathryn Leigh Scott (www.pompress.com).

Röster om att vara bunny

Christina Larsson