– Alla kan känna igen sig i Harry Potters revansch

Madickens dotter översätter böckerna om den mobbade trollkarlen

RELATIONER

Lena Fries-Gedins mamma var bästa vän med Astrid Lindgren och fick ge namn åt böckerna.

Nu jobbar hon själv med den andra barnboksgiganten JK Rowling.

Lena Fries-Gedin ger oss Harry Potter på svenska.
Foto: Olle Melkerhed
Lena Fries-Gedin ger oss Harry Potter på svenska.

I går lämnade Lena Fries-Gedin, 69, in översättningen till fjärde delen om Harry Potter: ”Den flammande bägaren.”

– Hade jag vetat vad jag gav mig in på är jag inte säker på om jag tackat ja. För mig var Harry Potter en bra barnbok men det finns så många bra barnböcker. Aldrig kunde jag ana att den skulle vålla så stor uppmärksamhet över hela världen.

JK Rowlings kan redan nu koras till tidernas mest framgångsrike barnboksförfattare. Hennes böcker har översatts till runt ett 40-tal språk och den totala försäljningssiffran ligger över 100 miljoner exemplar.

Vad är hemligheten?

– Harry Potter är mobbad, både hemma och i skolan. Men med sina magiska krafter klarar han av sina antagonister och vinner till slut. Den revanschkänslan känner alla barn igen, oavsett vilken kultur de kommer ifrån.

– Det märkvärdiga är att JK Rowling lyckats få pojkar att slita sig från datorerna och börja läsa böcker. Hon valde medvetet att bara kalla sig JK och inte Joanne, eftersom hon ansåg att pojkar kanske skulle stötas bort och tycka att de var ”flickböcker” om de visste att de var skrivna av en kvinna.

Lena Fries-Gedin var tidigare gymnasielärare i engelska, franska och ryska. Sen pensioneringen för tre år sedan översätter hon på heltid – något hon gjort sen 1954 men vid sidan av sitt ordinarie arbete.

– Jag har älskat att läsa böcker sen jag var barn. Sagor, klassiker och pojkböcker som Biggles eftersom jag hade två bröder. Kitty fanns inte på den tiden.

Att hon tidigt kom in i böckernas värld kanske inte är så konstigt eftersom hennes mamma var bästa vän med Astrid Lindgren. Anne-Marie Fries och Astrid växte bägge upp i Vimmerby och träffades när de var sju år. Sen följdes de åt hela livet. Anne-Marie kallades för Madicken som barn och fick ge namn åt böckerna.

– Men karaktären Madicken är nog mest Astrid själv, säger Lena Fries-Gedin.

De senaste åren har hon ägnat nästan varje dag åt en annan högt älskad barnboksfigur.

– Det är roligt att översätta Harry Potter eftersom JK Rowling är

road av ordlekar och det är jag också. Ibland kan jag tänka: Hur kom hon på

det här? Ta till exempel ordet flatterby som förekommer i senaste boken.

I själva verket har hon vänt på butterfly, som betyder fjäril. Men hur översätter man sånt? Vitsen går förlorad.

– Rowling samlar på lustiga ord och skriver omständligt och detaljerat men det har barn ingenting emot. Barn klagar inte heller på att vissa engelska namn inte är översatta. De vill att allt ska ligga så nära orginalet som möjligt.

Således får Hogwart fortsätta att heta Hogwart även i Sverige. I den norska versionen har Hogwart döpts om till Galtvort. Samtidigt får de engelska namnen inte bli för underliga – spöket Nearly Headless Nick har fått namnet Nästan Huvudlöse Nick och katten Crookshanks kallas Krumben.

– JK Rowling har en akademisk examen i latin och franska och det märks – nästan alla besvärjelser är på latin.

Höstens Harry Potter är på över 800 sidor.

– Först tänkte förlaget ge ut den i två delar men de övergav den idén. Enda nackdelen är att den blir så tung. Eftersom jag numera läser i sängen tycker jag det är jobbigt med tjocka böcker.

Att vara översättare har varit ett kvinnoyrke och därför dåligt betalt.

– Under 1800-talet exploderade det som den danske författaren Brandes föraktfullt kallade ”damenromaner”. Då fanns det kvinnor som översatte för nästan ingenting. Det var borgarklassens kvinnor som fått lära sig lite språk. Det har blivit bättre. Och numera kan även kvinnor anförtros kvalificerade texter.

Ingalill Mosander