För drygt tre år sedan fick Thomas 36, veta att han skulle bli pappa. Sedan dess har han slagits för att få umgås med sin dotter.
- Hur ska jag kunna bygga en relation på sex dagar i månaden? säger han.
I september 1998 föddes Thomas dotter Anna.
- Men jag fick inte vara med på förlossningen. BB besökte jag en gång, sedan var det tyst i 14 dagar. Då ringde sociala myndigheten och sa att mamman hade erkänt mig som fadern men att hon begärde ensam vårdnad.
Det vägrade Thomas gå med på. Han ville att de skulle ha gemensam vårdnad om Anna.
- Jag ville ge min dotter en grundtrygghet och vara en bra pappa.
Strax efter att Thomas och mamman hade separerat julen 1997 fick Thomas veta att han skulle bli far. Under graviditeten vägrade mamman att träffa Thomas och efter förlossningen fick han bara umgås med sin dotter en timma i veckan hemma hos mamman.
För att få mer tid med Anna kontaktade Thomas en jurist. Domstolen utdömde gemensam vårdnad men det tog ytterligare drygt två år innan Thomas fick umgängesrätt utöver den enda timmen. Idag träffar han Anna varannan lördag-söndag och en fredag varannan vecka.
Varför tog det så lång tid
att utöka umgänget?
- Det kan jag inte förklara. Det finns inget som talar emot Thomas. Han är en aktiv pappa som inte vill annat än att träffa barnet, säger Anders Lindstrand, Thomas advokat.
- Men rent generellt kan det vara svårt för en pappa att få träffa ett litet barn om föräldrarna inte har levt ihop. Då har inte barnet kunnat knyta an till pappan.
När räknas man som pappa?
- Biologiskt genom ett faderskapstest och juridiskt när man blir vårdnadshavare på pappret. Men fäder till barn under tre år har lite att säga till om ifall föräldrarna inte har sammanbott.
Är inte föräldrarna lika inför lagen?
- Jo, men i praktiken skiljer det sig. Domstolen utgår från barnets bästa. För små barn, särskilt om de ammas, betyder det oftast att mamman är viktigast. Men man försöker få föräldrarna att samarbeta och trycker på barnets behov av båda.
Thomas är både ledsen och bitter över att konflikten med mamman gjort att han missar så mycket av sin dotters utveckling.
- Som pappa är man ensam. Rättssystemet ger mamman oerhört stor makt. Jag har fått kämpa för att få det umgänge jag har idag. Ibland har jag varit nära att ge upp och känt att jag inte orkar slåss mer.
- Vi killar som vill träffa våra barn blir motarbetade. Till sist orkar vi inte utan blir ännu en pappa i statistiken som övergett sitt barn. Men jag ger mig inte, det är min dotter också, säger han.
Fotnot: Thomas och Anna heter egentligen något annat.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...