– Självsäkra människor gör mig rädd

RELATIONER

Rösten känner de flesta igen. Ansiktet kanske inte är riktigt

lika välbekant.

Men det ska det bli ändring på nu. Med Annika Lantz nya

tv-program ”I afton Lantz”.

Foto: SARA RINGSTRÖM

Är det någon som minns en fånig morgon-visa som gick: ”Kuckeliku, klockan är sju, Jeppe och Annika vakna nu ...”? Förmodligen ingen annan än jag, men Annika fick i alla fall masa sig upp, tänker jag på väg till intervjun. Och ingen kunde väcka oss andra som hon gjorde med ”Morgonpasset”. Annika talade om sina hemorrojder, hon talade om bisittaren Snygg-Ylvas hemorrojder, hon ville blotta sig för Tony Blair. Hon pep iväg genom etern och passerade alla möjliga tabun med en galant slagfärdighet som farbror Sven med brevlådan aldrig hade kunnat förutse. Ingen har heller fått Jan Guillou att tåga ut ur en lokal med en lika underlig liknelse mellan snö på Grönland och besserwissrar. Snart får vi se hur Sveriges retsammaste kvinna ser ut också. Ja, visserligen är det säkert några som redan har sett henne leka politiker i satiriska ”Parlamentet”, men nu ska hon få egen talk-show i tv: ”I afton Lantz”. Det hela gör Annika Lantz lite nervös.

– Hjälp, jag gillar ju att vara anonym. Nu är det förseeent.

Hon hulkar demonstrativt och lutar sig ner över krogbordet. Sedan vill hon nödvändigt veta vad jag tycker att hon ska göra åt håret.

– Jag har ingen frisyr alls, stönar hon.

Du ser väldigt retsam ut? Gör du alltid det?

– Ha, ha, hur då?

Ja, du har ett gäckande drag över dig, som man hoppas kommer fram ordentligt i tv.
Jag såg mig själv och tänkte: Jag är fan inte bildskön

– Det hoppas jag också isåfall. Jag tittade på mig själv på en videoinspelning de gjort på redaktionen och tänkte: Jag är fan inte bildskön (skratt). Men jag skiter faktiskt lite i det.

Kom igen. Du gör ju ett väldigt levande intryck, och hur många gör det i tv?

– Tack. Nu känns det bättre. Men tv kan vara väldigt hämmande. Jag kan känna mig stel och självmedveten och ha svårt att röra mig. Var ska man göra av armarna? Såna saker går jag och tänker på.

Det är lätt att förföras av lättheten hos Annika Lantz, man börjar själv prata som champagne och känna sig riktigt sprudlande. Men bollar jag upp en rolig sak till Annika, så kommer inte en tillbaka, det kommer två, det kommer tre. Hon är en käftslängeriets J-O Waldner.

Men man anar en annan Lantz därbakom, en vänlig själ som ofta gråter på morgonen när hon läser tidningen och som jobbat tilllitsfullt i många år bara för att få en smäll hon aldrig kunnat föreställa sig. Annika Lantz har haft en tung vår sedan det visade sig att hennes länge emotsedda drömprogram i radio plötsligt lades på is av en mellanchef och hon fick veta att hon var struken ur tablån. Bara sådär.

– Jag har varit jätte-ur slag. Framförallt har jag haft svårt för de dubbla budskapen, dels har jag fått en massa priser och folk säger att jag är jättebra, dels har jag fått höra att man inte har förtroende för mig. Det är detta jag har slagits med: Ska jag sänka mig så att jag blir en sån man inte har förtroende för, eller ska jag vara en stjärna, vilket är svårt när man inte är igång och jobbar.

Sedan berättar hon om när hon och hennes man Tomas Granryd skulle åka på weekendresa till Amsterdam nyligen. Annika brukar alltid vara hysteriskt flygrädd och lätt neurotisk, ja hon påstår det själv, men den här gången uteblev flygrädslan.

– Jag bara kände att jag inte har makt över nånting i mitt liv, jag överlämnar mig i ödets händer. Om det här kunde hända kan vadsomhelst hända.

– Och så kände jag att jag nog inte är flygrädd längre. En av idéerna med det där tänkta radioprogrammet var att hålla många bollar i luften samtidigt. Vi är snart där nu.

Är det något som kommer att finnas med i tv-programmet också?

– Ja, delvis. Jag vill gärna använda gästerna till fler saker än en. Och så ska vi ha en gäst som jag är rädd för i varje program.

Vem är du rädd för då?

– Jag är rädd för väldigt självsäkra människor, tjejer som är både yngre och mer begåvade än jag själv. Jag hoppas att alla sorter kommer till programmet. Och så är jag rädd för kungen. Och mimare.

Mimare?

– Ja, de får ju inte prata. Inte hos mig i alla fall.

Den här slagfärdigheten du har, den brukar man kanske fördomsfullt säga inte är tjejers starka sida. Var kommer din ifrån egentligen?

– Det är så svårt. Jag känner många tjejer som är väldigt roliga, och så jobbar jag med killar som säger: Det finns inga roliga tjejer.

Läs fortsättningen på intervjun med Annica Lantz:

- Jag får panik på kändispartyn

Chatta med Annika Lantz

Chatta i morgon kl 12.00 på aftonbladet.se