Förlossningen blev en skräckupplevelse

Eva, 33: Stressen gjorde att jag sprack så kraftigt

RELATIONER

Det skulle bli den finaste stunden i livet.

Eva Nylander, 33, kom till Danderyds sjukhus en eftermiddag i februari för att föda sitt första barn.

Det blev det värsta hon varit med om.

Nu tänker hon stämma sjukhuset.

Foto: SARA RINGSTRÖM

Eva drabbades av något som kallas för analsfinkter-bristning, en skada som drabbar allt fler svenska kvinnor som föder barn.

I början av 80-talet skadades omkring 500 kvinnor om året. I dag är det fem gånger så många. En stor del av dem får problem med att hålla tätt och läcker gaser och avföring.

Mot slutet av förlossningen kände Eva Nylander att något var väldigt fel.

- Jag tänkte att "så här kan det inte kännas att föda barn". Det var fruktansvärt. Det gjorde så ont, säger hon.

Hon hade fått en stor bristning och i stället för att få hålla om nyfödde Daniel rullades hon iväg till en flera timmar lång operation.

Det är i stort sett omöjligt att peka ut vilka kvinnor som riskerar att drabbas av förlossningsskador. Olika människor är olika hållbara.

Men det finns några som drabbas oftare:

Förstföderskor.

De som får stora barn.

De vars förlossning går fort på slutet.

Det var första gången för Eva och Daniel var en ganska stor bebis. Han vägde 4,3 kilo.

- Jag visste att det ökade risken och var livrädd för att spricka, säger hon.

Därför skrev hon ett brev till barnmorskan och förklarade att hon inte ville ha värkstimulerande medel och att hon ville föda så naturligt som möjligt.

- Barnmorskan läste brevet och sa att jag inte behövde oroa mig, säger Eva.

Förlossningen började helt enligt planerna och både Eva och fostret mådde bra. Men efter ett tag fick Eva veta att de tyckte att värkarbetet gick långsamt och de övertygade henne om att ta värkstimulerande medel.

Hon understryker att alla i personalen var vänliga och korrekta mot henne men att de verkade mycket stressade.

Trots att Evas förlossning bara varat i nio timmar beslöt de till slut att dra ut Daniel med sugklocka, något som ökar risken för bristningar.

Behandlingen har gjort henne arg och upprörd.

- Jag fick ingen chans att få igång egna värkar, att klämma ut honom själv, säger hon. Det första barnet är det största som händer en i livet. Det måste få ta den tid det tar.

Hon har kontaktat en jurist och funderar nu på att stämma sjukhuset. Hon anser att personalbristen och en oerfaren läkare gjorde att hon fick stressa fram sitt barn och att det är orsaken till att hon skadades.

- Politikerna oroar sig för att nativiteten är låg. Då får de väl satsa på förlossningsvården så att folk vågar föda barn. Jag tänker då inte göra om det, säger Eva Nylander.

Fotnot: Evas problem fortsatte efter förlossningen. Några dagar senare gick skadorna upp och hon drabbades av en infektion i såret. Först efter en massa tjat fick hon någon behandling.

Under sommaren ska hon göra en plastikoperation. Det är ännu osäkert om hon klarar sig från bestående men.

FAKTA/Knipövningar kan bota besvären

Jon Hansson