Vad har hänt på jobbet sedan 70-talets kamp?

Aftonbladet Kvinna har talat med fyra kvinnor om vad som hänt med jämställdheten på arbetsplatserna från 1970-talet fram till i dag

RELATIONER

På 70-talet fick kvinnorna slåss för att bli rättvist behandlade i arbetslivet.

På 80-talet lärde de sig att tala långsamt och peka med hela handen, som männen gjorde.

I dag anser unga kvinnor att de uppskattas i jobbet just för att de är kvinnor.

Har jämställdheten gått framåt eller har tiden stått stilla?

”Hälften av alla som finns är kvinns”, var en av parollerna vid de nhär demonstrationen 1972 på Sergels torg i Stockholm.
Foto: Paolo Rodriguez
”Hälften av alla som finns är kvinns”, var en av parollerna vid de nhär demonstrationen 1972 på Sergels torg i Stockholm.

Charlotte Holst, 60, är arkitekt. Hon tycker inte att dagens kvinnor tagit tillvara det som hon och hennes medsystrar kämpade för på 70-talet.

– Vi gick i bräschen för jämlikhet i och med att vi började jobba heltid. A och O för jämlikhet i samhället är att män och kvinnor jobbar lika mycket, för det är enda sättet att få männen att göra hälften av hemarbetet. Nu verkar det som om allt fler tjejer stannar hemma med barnen, medan killen jobbar. Jag skulle vilja förbjuda alla kvinnor att jobba halvtid om inte mannen gör det.

Charlotte berättar att hon som ny arkitekt utgick från att alla var lika värda på arbetsplatsen.

– Men orättvisorna kom smygande. Jag såg hur mina manliga kurskamrater blev befordrade. Vi kvinnor var uppfostrade till att sitta tysta och vara artiga, och är man inte det minsta framfusig så får man det inte bättre. Det är likadant på hemmaplan. Kvinnorna går och surar över att männen inte hjälper till, men då händer ingenting. Man måste vara tydlig och säga ifrån. Jag lärde mig att kräva, att kämpa och att inte ge mig förrän jag fick vad jag ville.

Om 70-talet var kampens årtionde, var 80- och 90-talen de kvinnliga nätverkens tid. Kvinnorna skulle då få samma slags kontaktnät som männen fick på älgjakterna och seglingarna. 80-talets spelplan var manlig, och kvinnorna klädde sig i stora axelvaddar och talade långsamt och tydligt för att smälta in.

Annika Bolz är 39 år. I mitten av 80-talet var hon ung, nybliven vd för ett informationsföretag. Hon lärde sig snabbt att bli mer manlig för att tas på allvar.

– Jag lärde mig peka med hela handen och att använda ett rakare språk för att få respekt.

Annika deltog i de kvinnliga nätverken, men tyckte ändå det var svårt att bli accepterad, särskilt i de manliga styrelserna.

– Männens informella nätverk är oerhört mycket starkare än Ruter Dam och andra konstruerade nätverk. Jag vet massor av affärer som startats på tennisbanan, och där är vi kvinnor helt enkelt inte med, suckar hon.

Om 80-talets karriärkvinna försökte göra sig mer lik männen för att bli accepterad, så verkar dagens kvinna inte se något hinder i att vara kvinnlig.

– Kvinnor tänker parallella tankar och kan se helt andra konsekvenser än män. Kvinnor och män kompletterar varandra, säger Anna Omstedt, 26, vd för internetföretaget Tasteline, där ledningsgruppen består av tre tjejer och två killar.

– Det är tydligt att tjejerna har lättare att förstå mig. Killarna har ibland svårt att följa våra tankegångar.

Monica Lindén, 35, konsultchef på Callus, instämmer.

– I dag är det en styrka att vara man respektive kvinna. Man har olika egenskaper och det drar man nytta av på olika sätt. Kvinnor är ofta mer diplomatiska, och är bra på att bygga relationer och vara i grupp. Det är en styrka i ett företag som vårt, eftersom vi jobbar med människor och tjänster.

De unga kvinnorna känner ändå att de måste sätta sig mer i respekt än vad män måste.

– En kille som går in på ett möte är neutral, och har mötet på sig att bevisa om han är skarp eller inte. Men när jag kommer in på ett möte ligger jag på minus. Då gäller det att snabbt säga något smart så att man åker upp på noll, säger Anna Omstedt.

Kvinnliga nätverk verkar inte vara särskilt populära.

– Jag har varit med i två kvinnliga nätverk, men jag kände mig för ung där, berättar Monica Lindén.

– Då föredrar jag nätverket på IHM, där uppdelningen är branschinriktad. Det är mer intressant för mig än ett nätverk för kvinnor.

Gemensamt för alla kvinnor vi talat med är att de tycker att kvinnor är dåliga på att lyfta fram varandra och rekommendera varandra till nya jobb.

Några kvinnor säger att de föredrar att jobba med män.

– Killar blandar inte in känslor hela tiden, vilket gör att det är mycket lättare att jobba ihop med dem. De håller inte på och funderar hela tiden på om de gillar nån eller inte, de tänker på jobbet som ska göras, säger Charlotte Holst.

Liknande tankegångar hörs från de yngre kvinnorna.

– När jag kom hit var jag mest orolig för männen, för de var äldre och hade mer erfarenhet. Men så fort männen respekterar en är de mycket lättare att ha att göra med. ”Anna tycker så här, då kör vi.” Kvinnor utsätter en för en helt annan press, de pratar bakom ryggen. Men om man lyckas vinna dem, så har man dem närmare än nån annan. Det är som att med killar kan man få respekt via sin titel, men med tjejer måste man bevisa att man är värd deras respekt, säger Anna Omstedt.

Malin Amethier