Jag är rasande - och rädd!

Kvinnas Cecilia Gustavsson om hur väntans tider blivit orons tider

RELATIONER
Foto: Sara Ringström

Jag lägger händerna på min mage och frågar den lilla okända därinne om hon/han kan tänka sig att inte komma till världen före utsatt datum - då är chanserna större att barnmorskorna är tillbaka från semestern, och kanske har till och med någon mer anställts.

Det är kris inom förlossningsvården.

Jag ska föda mitt första barn i september, och det känns fantastiskt. Men vissa stunder är jag mer rädd och förbannad än någonsin tidigare.

Ska jag och andra blivande mammor verkligen behöva vara rädda för att inte få plats på sjukhuset?

För att barnmorskorna har för mycket att göra eller har slutat på grund av för låga löner och orimlig arbetsbörda?

Är det medeltiden eller år 2001 i välfärdslandet Sverige?

Känslan av att inte veta vart jag hamnar - om jag ska kunna åka några kvarter till Södersjukhuset eller flera mil bort till ett annat län - är fruktansvärd. Stress förlänger förlossningen och gör den mindre effektiv, vilket är dåligt både för mig och mitt barn.

Och hur ska det då bli när jag (och många med mig) är nervösa redan månader innan det är dags?

Det är inte bara i Stockholm det är så här. Vi har alla hört om nedläggningen av Kiruna BB, och på Östra Sjukhuset i Göteborg och länssjukhuset i Kalmar har barnmorskorna varnat för kris.

Jag förstår att jag får räkna med en smärta jag aldrig varit med om. Och det räcker med det!

I övrigt vill jag kunna känna mig lycklig och förväntansfull, inte fundera över om det blir trafikstockning till Nyköping.

Eller hur mitt barn kan påverkas av stress och osäkerhet.

Eller hur jag kommer att få genomlida en tvådygnsförlossning bara för att jag inte kunnat slappna av från början.

Det finns undersökningar, alla talar sitt tydliga språk:

Kvinnor som akut hänvisas vidare till andra sjukhus måste oftare göra ett så kallat snedklipp i underlivet. Och de behöver oftare epiduralbedövning.

När jag tänker på att jag kanske får en mer smärtsam och riskfylld förlossning bara för att jag råkar föda barn just nu, just här, då blir jag rasande.

Och rädd.

Läs mer om BB-krisen:

Går ni med på ett klipp i snoppen?

Sugklocka, snedklipp, ärrbildningar, ett smärtsamt samliv. Om män födde – skulle de acceptera något enda av detta?.

Cecilia Gustavsson, 35 år och förstföderska