Brudar, vem har lurat oss så?

Om sommaren visar jag mina mest förljugna och löjliga sidor. På vintern tycker jag att jag har genomskådat hela konsumtionssamhället och alla skönhetsideal. I juni börjar jag spana mot hyllmetrarna av hårborttagningsmedel. I ren panik köper jag det mesta och går lös på mig själv. Jag bleker mustaschen, rakar armhålorna, vaxar bikinilinjen (eller ljumskarna som det heter på ålderdomlig svenska), silkepilar benen och rycker lite slumpartat med pincetten. Sen har jag med utslag på överläppen, svidande armhålor, blåmärken i ljumskarna och rödprickiga ben och undrar vad som hände. Varför gav jag företag som lever på våra komplex en massa pengar för att sedan bli riktigt oattraktiv? Varför blir det alltid såhär? Kan man stämma någon? Vem?

Jag har för länge sedan slutat snegla mot Nutriletten på Konsum. Jag blir inte stjärnögd inför sminktips och har alltid struntat fullkomligt i om jag följer modet eller inte. Varför hänger då kroppsbehåringskomplexet kvar som en talanglös trubadur som står vid en uteservering på Gran Canaria och drar Viva España gång på gång? För att det är fult med hår, menar vissa. Inte heller jag tycker att det är jätteraffigt att ha ben som påminner om Diego Maradonas. Men jag har gjort en enkel undersökning i bekantskapskretsen och ingen - jag betonar INGEN - tycker att det är finare med röda utslag än en liten skugga på överläppen. Ingen gillar blåmärken eller röda prickar i ljumskarna. Om jag väljer mellan oestetiskt (Maradonaben) eller dyrt, plågsamt och skitfult (allergiframkallande krämer, skärsår, inflammerade hårsäckar) så väljer jag alltså det dyra, plågsamma och skitfula alternativet. I juli känner jag mig lurad och dum. Brudar, vem har lurat oss så?

Jag vill bara veta en sak. Vem var det som började? Vem tyckte det var en bra idé att raka benen? Någon måste ju ha varit först? Hon anade troligtvis inte vilka komplex och lidanden hon gett upphov till. Ge mig en tidsmaskin nu! Jag ska åka och spöa henne!