Chatta med Bodil Jönsson i morgon

RELATIONER

Bodil Jönssons bok Tio tankar om tid har hittills sålt i över en kvarts miljon exemplar. Hennes nya bok Tankekraft är också en succé. I morgon klockan 13.00 kan du chatta med Bodil Jönsson om tid, tankar och skrivande.

Foto: Andreas Hillergren

Fysikern och professorn från Lund är i dessa hektiska stunder framgångsrik med tankar om hur man kan styra sin egen tid.

– Tid, ”det enda vi har”, är i sig existentiellt, så snart man börjar fundera över det. Och vi har ingen kyrka, som dominerar tänkandet, inga auktoriteter som beslutar åt folket- – det är meningen att man ska tänka själv. Klart man hugger efter halmstrån då, till exempel mina böcker.

Fysikprofessorn har själv fått kämpa hårt för sina egna lugna stunder sedan hon skrev succéboken Tankar om tid. Bodil Jönsson är, förutom en hyllad författare, initiativtagare och skapare till Certec, en forsknings- och utbildningsenhet vid Lunds tekniska högskola. Här sysslar Bodil med rehabiliteringsteknik och kommunikation med hjälp av avancerad datateknik.

Bodil Jönsson blev framröstad till en femteplats vid Aftonbladets egen omröstning till Årets Kvinna år 2000. Förutom denna utnämning har Bodil bland annat tagit emot Kungliga Tekniska Högskolans stora pris på 800 000 kronor för att hon gett ”tekniken ett ansikte”.

Idag klockan 13.00 kan du chatta med denna framgångsrika kvinna om tid, tankar och skrivande.

Skuggan av framtiden

Rubriken på Svenska Unicefs satsning ”Flickors rätt till utbildning” väcker stark anklang och positiva känslor i mig – det är kort sagt en bra rubrik. Ändå måste jag ändra den lite, lite och byta pluralis till singularis: ”Flickans rätt till utbildning”. Bara på så sätt kan jag komma över till Se människan! Eller i detta fallet: Se flickan!

FNs barnkonvention gör en stark markering i denna riktning. Den heter just Barnets rättigheter, The rights of the child, inte Barnens rättigheter. I de allra flesta sammanhang behöver empatin och fantasin och respekten för medmänniskan att man framför sig ser ett ögonpar, en människa. Men det är extra viktigt när man talar om utbildning och än mer viktigt när man tala om lärandet, själva avsikten med utbildningen.

Det är flickan, individen, som är den lärande enheten. Gruppen, både den nära och den stora av all världens flickor, är oändligt viktig för inspiration, stöd och samspel – men var och en måste ändå lära sig själv. Eftersom allt lärande innebär förändring gäller att man lär sig bättre ju mer man vet om att man är en någon och att man blir en annan någon genom sitt lärande. Kort sagt: man behöver en självbild, som ständigt utmanas.

Större delen av en människas självbild får hon genom hur omvärlden reagerar på vad hon gör. Utbildning är den mest uppenbara aktivitet i vilken en människa, en flicka, kan få veta mer både om världen och om sig själv i världen. Vuxna människor, lärare, har haft olika skoluppgifter i olika epoker. I de allra mest auktoritära kulturerna har det knappast synliggjorts i utbildningen att eleven där skulle kunna bli en ”någon” som sedan kan vara värdefull i gemenskapen. Det har varit mer som om utbildningens avsikt varit att den enskilde skulle bli ”som folk”: så som ”folk” var just där och just då. Och visst – också det är mycket bättre än ingen utbildning alls, för man får något att relatera till och kan på så sätt kanske själv komma på lite om den egna identiteten. Lasse Bergs bok om Asien hör i det sammanhanget till något av det mest hoppfulla jag läst. Han hade återvänt till byar och familjer som han besökt för decennier sedan. Och det samstämmiga vittnesmålet var att de allra allra flesta hade fått det så mycket bättre. Inte bara materiellt utan också mentalt: de visste nu om att de fanns. I världen.

Varje människa, varje flicka är i lärandesituationer en kombination av sändare, mottagare, sökare och återkopplare:

Hon berättar, visar och undervisar därmed själv.

Hon lyssnar, ser och tar emot.

Hon söker.

Och på allt hon gör behöver hon återkoppling, återkoppling, återkoppling – för det är genom återkoppling som hon får sin självbild, och det är på så sätt som hon kan gå vidare.

Att utestänga en grupp, vilken det vara månde, från utbildning är inte bara en markering och en yttring – det har också konsekvenser. För individen och för kollektivet. Den ena orättvisan bör knappast ställas mot den andra, men däremot kan orättvisors konsekvenser ställas mot varandra. Det blir då uppenbart att konsekvensen av att just flickor så ofta ställs utanför utbildning är större och värre än konsekvenserna av någon annan grupps utestängande. För det viktigaste en kultur har är sina barn. Stänger den ute flickebarnen från utbildning, stänger den därmed också ute nästa generations mammor från utbildning.

Skuggan av framtiden faller därför speciellt tungt över varje ansats till att ge en flicka sämre tillgå

Bodil Jönsson (professor LTH)