RELATIONER
”Jag är så tacksam för att jag inte längre har ont i magen.”
Foto: Sara Ringström
”Jag är så tacksam för att jag inte längre har ont i magen.”

Vad mår du dåligt av?

– Äter jag en stor köttbit sent på kvällen så vet jag att det blir jobbigt för magen. Likaså om jag äter en massa sötsaker. Då får tjocktarmen jobba för mycket och då mår jag dåligt. Istället äter jag en matig lunch och frukt och gröt till middag. Det gäller att hitta sin egen väg. Och det gäller för allt, inte bara mat. Ingen annan kan bestämma över dig.

– Det jag har lärt mig av alla böcker jag har läst, och av allt arbete med mig själv är att jag ska lyssna på mig själv. Jag är min egen guru. Det är bara jag som kan veta vad jag mår bra av. Jag får inte vara för hård mot mig själv.

Du sade att de här insikterna gäller mer än bara maten.

– Tidigare har jag haft ganska hårda krav på mig själv. Men jag har lärt mig att vara snällare mot mig själv. Saker blir inte alltid som man vill. Tidigare kunde jag bli jättebesviken om jag hade förväntat mig något.

Har det här ändrat din livsinställning?

– Ja. Jag har blivit mycket mer positivt. Förut kunde jag oroa mig jättemycket för vad som skulle hända. ”Jamen om vi åker dit, så kommer det och det att hända och det kommer att bli så och så – och då kommer jag bara att vilja åka hem”. Jag målade upp scenarior som inte ens hade hänt än. Det går åt en jäkla massa energi att tänka så. Nu försöker jag bara att följa mig själv. Känner jag att: ”Nämen, nu vill jag göra så här” så gör jag så och skiter i vad folk tycker. Jag kan inte låta mig själv styras av vad andra människor ska tycka eller vad tidningarna skriver. Det är mitt liv, och det är kort.

Vad tror du egentligen att folk har för bild av dig?

– Jag tror att den är väldigt blandad. Men? Nä, jag vet inte. Jag försöker bara föregå med ett gott exempel. Vara den jag är. Tidningarna ger ju en bild av mig som är annorlunda, en konstig bild. Just nu är man ju hårdbevakad. Varenda killkompis som man kramar, kommer man ju att ”vara ihop med”.

Visste du att det går ett utbrett rykte just nu om att du är tillsammans med en gladiator?

– Va? Nej. Det visste jag inte. Så utbrett kan det inte vara. Det stämmer iallafall inte. Jag har många killkompisar. Det har jag alltid haft.

Tror du inte att fokuseringen på dig – skvallren och ryktena – snart kommer att vara över?

– Folk har ju fullt upp med sina egna liv. De kanske hajar till när de läser något. Men de har fullt upp med sin egen vardag. De har ju inte tid att gå runt och leva mitt liv.

Med tanke på att du får göra så stora grejor, som till exempel ”Faddergalan”, för en sådan stor kanal så har du ju ändå blivit någon sorts identifikationsobjekt. Du är ju trots allt oerhört populär. Och det säger jag inte för att fjäska loss dig. Du är liksom, nya Lill-Babs.

– Mmmm. Det är ju en ära i sådana fall. Hoppas att vi får samma livslängd? Och samma utseende. Jag träffar henne ibland. Hon är himla trevlig.

När du blev sågad av en recensent, som bland annat kallade dig bimbo, för några år sedan ringde hon ju dig för att trösta.

– Ja. Både hon och Lasse Berghagen, faktiskt. De är fina människor, båda två.

Oroar du dig för din karriär?

– Nej. Inte nu. Det som händer, händer. Det finns många bra programledare. Men alla har ju sin lilla specialitet. Jag brukar tänka att den dag då det inte funkar längre, så funkar något annat.

– Jag är så lugn nu för tiden, känner jag. Jag vet inte hur det har gått till. Det har bara blivit så.

Ja, du ger ett lugnt intryck. Har det med Maja att göra?

– Jag tror det, bland annat. Med Maja kom många förändringar och jag blev mån om att bryta mönster. Från sin uppväxt har man med sig sidor som man har intalat sig själv att: ”Det här är jag”, även om det inte är så. Jag ville bryta det mönstret och ta reda på vem jag är egentligen. Jag vill inte att oro och kontroll ska gå i arv till henne. Jag vill att hon ska bli en egen individ som inte är färgad av mig. Det var nog med Maja som det började, förändringarna i mitt liv. Det, och magkatarren.

– Jag är så tacksam för att jag inte längre har ont i magen som jag hade för några år sedan. Jag är så tacksam, att du anar inte? Jag brukar ha som regel att varje kväll, när jag går och lägger mig, går igenom allt som jag är tacksam för. Allt. Varenda liten grej. Som till exempel att Maja haft en bra dag, att hon har varit glad. Att flygresan hit till Barbados gått bra. Allt. Stort som smått. Det är en bra regel, innan man somnar på kvällen. För helt plötsligt ser du andra saker, än bara problem.

Vad tror du att Maja kommer att jobba med när hon blir stor?

– Jag vet inte. Hon är så himla speciell.

Hon ser ut som en blivande journalist.

– Jaså? Det är möjligt. Det vore kul.

Tänk om hon skulle bli journalist på en skvallertidning?

– Nej. Jag skulle avråda henne från det. Man kan göra något av vikt för världen, man kan betyda något. Skvaller betyder ingenting.

3 program Agneta vill leda