Jag förbannar den dag när man insåg att allt har ett slut

RELATIONER

I påskas stod jag och språkade med min granne uppe i Dalarna.

- Vad skönt att det börjar ljusna igen, sa jag med händerna på ryggen och blicken ut över sjön.

- Jo. Men nu står det inte på förrän det är pingst och sen kommer midsommar och då vänder det.

Tack för det. Så var den våren och sommarn förstörd och slut.

Jag förbannar den dag när man började inse att allt har ett slut. Det fattade man minsann inte under de första sommarlovsdagarna, de som bara kom utan slut.

De loven var inte så många. Redan i 4:an så skrev jag ner vecka för vecka allt jag var med om under sommarlovet så att jag efteråt skulle ha bevis på att jag hade tagit vara på det. (Detta hemska ta vara på. Det piskar mej till panik. Sitter du inne när det är fint väder! Din avskyvärda soffliggare! Ut och ta vara på. Snart är det slut.)

Ångesten är alltid närvarande när livet är som bäst, vilket det är under sommarn eller under nyförälskelse eller helger. Man vet att det är övergående så passa på nu!

I skolan levde man för helgerna. Men ändå tyckte jag att tisdag eftermiddag var den bästa tiden för på fredagen var helgen redan där och slut, ja rent utav redan på torsdagen eller onsdagen. Men på tisdagen, då var det minsann inte nån helg i sikte.

Men nu har vi minsann den ljuvliga sommaren i sikte men strunta i det du. Den här sommaren kan du glömma, den är i stort sett redan över och det är väl skönt det för då kommer den vedervärdig hösten som vi kan njuta av eftersom då har nästa sommar inte ens börjat ta slut.

”Skynda dej, älskade. Skynda att älska. Dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten. Snart är den blommande sommaren slut.”

Go´natt.