Tanterna skulle vara perfekta som bankrånare

RELATIONER

Sedan jag blev 56 har jag blivit osynlig, berättar en kvinna.

Andra kvinnor har sagt något liknande och jag har så svårt att förstå det. Hur kan kvinnor i en alert och trevlig ålder plötsligt bli ointressanta? Fanns allt deras värde och attraktion bara i ungdomen? Finns ingen dragningskraft alls i mjukare kurvor och skrynkligare skinn? Betyder inte personlighet och kloka ögon något alls?

Har kvinnor inget värde i mognad, självdistans, erfarenhet och allt det där som hör till "grå tinningarnas charm"? Det verkar så märkligt att kvinnor i denna trivsamma ålder förvandlas till någon sorts vålnader - ingen minns dem, ingen ser dem. Det är så många kvinnor beskriver det.

Lika obegripligt är det att 50+-kvinnor har svårt på arbetsmarknaden. Arbetsgivarna borde slåss om dessa godbitar! De är i kvinnors absoluta guldålder i yrkeslivet! Ofta har de tidigare haft ansvar för hem och barn och trasslat med olika halvtider - det är nu de är fria! I 50+åldern finns ofta en iver och lust att riktigt satsa på jobbet. De är inte föräldralediga mer, har inga sjuka barn men ändå bär de med sig den erfarenhet som det ger att ta hand om barn. Deras simultankapacitet är tränad till toppnivå, vilket alltid är bra på en arbetsplats. Och till skillnad från dem som heltidat sig genom livet gäspar de sig inte fram till pensionen utan vill ge järnet. Som extra bonus har de slipat ner hörnen i sin sociala kompetens och fått mer mognad.

Förvånande nog har ännu ingen äldre och ännu mer osynlig dam dragit nytta av situationen. Tänk vilken perfekt bankrånare hon skulle kunna bli! En 60-, eller 70+-dam i beige rock! Ingen minns hur hon såg ut: "Tja, det var nog en tant ..." Och tänk när polisen söker utmed flyktvägen: "Har ni sett en tant gå förbi?" Ha, vilken underbar revansch!!