Ny studie: Många äldre iranier sitter ensamma i en etta i förorten

RELATIONER

De hade stora förväntningar när de kom till Sverige. Nu skulle de återförenas med sina barn.

I stället hamnade många ensamma i en etta i förorten, visar en ny studie om äldre iranier.

Många av de äldre iranier som kommit till Sverige bodde hos sina barn i något år och flyttade sedan till egen lägenhet. I början var de besvikna och förbannade på barnen som de tyckte hade kört ut dem. Sedan kanske de blev nöjda i alla fall, berättar Massod Madani, föreståndare för ett iranskt dagcenter i Kista.

Han har på uppdrag av Socialstyrelsen undersökt 90 iranska invandrares upplevelser av ålderdomen i Sverige. Tankarna om ålderdomen skiljer sig beroende på vilken samhällsklass de kommer från. De som har haft det bra ekonomiskt längtar tillbaka till hemlandet, medan de som haft det tufft är ganska nöjda med livet här.

De allra flesta svarar att de trivs ganska bra i Sverige på en direkt fråga.

– Många är väldigt tacksamma mot myndigheterna för att de tar hand om dem. Man vill inte kritisera utan vill vara tacksam mot mig som intervjuare, mot regeringen och äldreomsorgen.

På frågan ”är du orolig för din framtid” säger ungefär åtta av tio ja.

Vad är de oroliga för?

– De känner sig ensamma och är rädda för vad som kommer att hända när de blir gamla och sjuka och inte kan klara sig själva eller göra sig förstådda.

Iranier är den näst största gruppen av äldre invandrare i Sverige efter finnarna. Det är vanligt att barn är anställda för att vårda sina föräldrar. Intervjuerna visar också att det är det de äldre vill. Om det inte går önskar man hemtjänst som pratar deras språk. Man vill helst inte ha den ordinarie hemtjänsten och att bo på ett sjukhem ses som något väldigt negativt.

Massod Madani ser en fara i om det svenska samhället rakt av accepterar traditionen att barnen tar hand om sina föräldrar.

– Det kan bli ett hinder för barnens utveckling. De blir tvungna att vara hemma och ta hand om sina föräldrar i stället för att vara ute på arbetsmarknaden och utbilda sig. Många döttrar drabbas och risken finns att de aldrig kommer ut i det riktiga arbetslivet.

Fotnot: Rapporten blir klar i slutet av augusti och siffrorna är ungefärliga. Studien bygger på intervjuer med 90 iranier som besökt det iranska dagcentret i Kista utanför Stockholm, hälften äldre och hälften deras anhöriga.

Christina Larsson