Invandrarkvinnor går ifrån män som slår

Ny undersökning visar att 3 av 4 skiljer sig – trots språkproblem och socialt tryck

RELATIONER

Det talas ofta om att kvinnor som misshandlas ändå stannar kvar.

Men en undersökning bland invandrarkvinnor i Malmö visar motsatsen.

Trots andra traditioner, svårigheter med språk och okunskap om det svenska samhället skiljde sig nära tre av fyra.

Av kvinnor som söker skyddat boende är invandrade kvinnor överrepresenterade, berättar Bernadita Nunez, ordförande i Terrafem som arbetar för misshandlade invandrarkvinnor. Men det behöver inte innebära att det är fler invandrarkvinnor som blir misshandlade. ”Svenska kvinnor kan ordna sitt boende genom släktingar till exempel. Invandrarkvinnor har inte samma nätverk.”
Foto: Mikael Gustavsen
Av kvinnor som söker skyddat boende är invandrade kvinnor överrepresenterade, berättar Bernadita Nunez, ordförande i Terrafem som arbetar för misshandlade invandrarkvinnor. Men det behöver inte innebära att det är fler invandrarkvinnor som blir misshandlade. ”Svenska kvinnor kan ordna sitt boende genom släktingar till exempel. Invandrarkvinnor har inte samma nätverk.”

I studien ”Våld mot invandrarkvinnor” har sociologerna Magnus Lundberg och Berit Andersson gått igenom 120 fall där kvinnor misshandlats av sina män. Alla har de varit i kontakt med Malmö socialtjänst. Kvinnorna var mellan 18 och 50 år och kom från 30 olika länder.

Teorin att kvinnor som blir misshandlade efter hand uppfattar våldet som normalt i relationen, var inget Lundaforskarna kunde se i sin studie.

– Det var tydligt att man var medveten om att våld inte ingick i en normal relation, säger Magnus Lundberg.

– En konsekvens av det var att man under förhållandet gjorde aktivt motstånd mot våldet och på sikt lämnade mannen.

Många av kvinnorna sa att de hade upptäckt här i Sverige att de inte behövde finna sig i att bli slagna, berättar Magnus Lundberg.

– Här var det inte tilllåtet att slå. När man väl hade upptäckt möjligheterna tog man dem i bruk. Till exempel genom att gå till socialtjänsten.

Många av kvinnorna hade problem med språket och att veta vart de skulle vända sig. Ett annat stort problem för kvinnorna var att de hade ett litet socialt nätverk.

– Flera av dem hade kommit till Sverige för att gifta sig med landsmän. En kvinna avvecklade sin rörelse i hemlandet, sålde sin bostad och kom hit. När det inte fungerade hade hon ingenting att återvända till.

Men det var inga nedbrutna kvinnor de träffade, menar Magnus Lundberg.

– Många sökte trots allt hjälp, och tog reda på hur saker fungerade. De tog sig fram mer eller mindre till varje pris och nu efter ett tag har de kunnat etablera sig på nytt.

Bernadita Nunez är ordförande i Terrafem, en organisation för invandrarkvinnor som utsatts för våld. Även hennes upplevelse är att de flesta kvinnor vill lämna förhållandet.

– Men de som har sökt hjälp är de som vill göra något åt det. Det finns andra som inte ser de möjligheterna och som inte vänder sig till socialtjänsten.

Hon anser att en stor svårighet för

invandrarkvinnor är att de ofta får sina egna släktingar och landsmän emot sig.

– Det är ett väldigt socialt tryck. De kommer ofta från en kultur där familjebanden är starka.

– Det hade varit enklare om det svenska samhället hade väntat på dem med öppna armar. Nu säger kvinnorna: ”Lämnar jag honom vart ska jag gå? De har så mycket fördomar om mig och min grupp”. Det känns som ett storförräderi.

FAKTA/Terrafem