Tänk om jag gått i 30 år och förpestat alla med illaluktande lår?

RELATIONER

Komplex är rätt trevliga egentligen. De blir som en kompis, som man hatar och älskar på samma gång.

Mitt värsta komplex är ansiktet i profil. Jag skyller på föräldrarna. Inte bara rent genetiskt utan snarare att de aldrig brydde sig om att inhandla multibadrumsspegeln. Den som gör att man ser sig själv bakifrån och uppifrån och från alla sidor som tänkas kan.

När jag blev stor nog att hitta egna kompisar upptäckte jag att jag faktiskt inte alls såg ut som jag trodde. Utan helt förskräckligt annorlunda.

Nåväl, nu vet ni på vilken nivå jag är. Därför drömde jag aldrig om att jag någonsin skulle må dåligt av illaluktande ben.

Jo, ni hörde rätt. Ben som luktar illa.

En fransk strumpbyxproducent har öppnat både mina och andras ögon för vad vi egentligen ska börja bekymra oss över.

I London säljs strumpbyxan som luktar gott. I flera olika blommiga dofter dessutom. Samt kulörer. Hoppas att vansinnigheten aldrig hittar över Nordsjön.

Den stora frågan är ändå om ben faktiskt sprider odör, bortsett kanske från sjuka ben tillhörande gamla vanvårdade människor? Kan det vara så att jag gått i 30 år och verkligen förpestat min omgivning genom att inte spruta parfym på vader och lår.

Om det är så borde kosmetiska kirurger fira sin nya oexploaterade marknad. Fixa benen i stället för brösten. Eller varför inte både och?

Gjorde en sociologisk studie på tunnelbanan och upptäckte att det nästan bara var män som visade sina bara ben i sommarvärmen. Tjejerna bar jeans eller lång kjol.

Innan luktstrumpbyxan hade jag tagit för givet att kvinnorna inte var redo att visa upp sina kritvita ben, lätt otränade och ovaxade ben för hela världen.

Men nu fattar jag. De luktar för illa helt enkelt.

KRÖNIKÖR: Jessica Ritzén, 30, är Aftonbladets korrespondent i London