Vi kanske kan exportera tjejidrotten till talibanerna?

RELATIONER

Det var ingen som väntade i Rålambshovsparken eller på Sergels torg. Inte fan stod Orup och kompani och sjöng dagispop om guldgrävning i Tyskland, nej det var tyst. Dödstyst när fotbollstjejerna kom hem med sina silvermedaljer.

Jag såg inte ens finalen på tv.

Kanske ska man, som Jenny Lindahl Persson och Torbjörn Tännsjö förespråkat, se till att att tjejer och killar deltar i samma tävlingar - ingen uppdelning i dam och herr utan bara fotboll.

Då skulle ju tjejerna i landslaget få sjunga med Orup också.

Men å andra sidan är det så, i alla fall för oss svenskar, att våra största framgångar kommer inom tjejidrotten, och då vore det kanske dumt att blanda. Vi borde satsa mer på tjejidrotten än på grabbarna och på så sätt få stjärnglans och magnifikt guldregn över den svenska idrotten. Denna tjejsatsning bör göras omgående innan de andra länderna inser vilken chans som ligger i tjejidrottens mindre antal utövare. Grabbar sparkar boll över hela världen - det gör inte flickor. Logiskt sett är det alltså lättare att bli bäst i tjejfotboll än i herrdito -

konkurrensen är mindre.

Kraftsporter som slägga, brottning och tyngdlyftning är också områden där vi borde kunna konkurrera - få länder har skönhetsideal som passar, det borde ett jämställt Sverige kunna utnyttja.

Å andra sidan kan vi skita i elitidrott och i stället försöka missionera för en fotboll för

alla - en bred basidrott för alla, där både män och kvinnor tävlar på lika villkor. På sikt kanske vi kan exportera tjejidrott till talibanerna. Då skulle idrotten på allvar bli politisk - och inte bara som nu till OS.

Och vilken glädje när vår kvinnliga sprinter spöar en norsk manlig sprinter - redan i dag är det nästan så att de bästa amerikanska kvinnliga hundrameterslöparna spöar de bästa svenska manliga - det tål att tänka på.