Dan Panas har inte funnits den senaste månaden

RELATIONER

Tillbaka från de levande döda.

Jag har tagit det första skälvande steget bort från de namnlösas skara.

Orsaken till den plötsliga identitetskrisen är att jag varit utan både pass och identitetskort i närmare en månads tid. På grund av slarv förstås.

Det har varit en besynnerlig upplevelse. För vem är man egentligen när man inte kan bevisa att man är den man är? Sig själv?

Knappast. Däremot är man mycket lik sig själv.

Förbättringar av utseendet, ny klädstil, ja, alla förändringar har varit bannlysta den senaste tiden. Allt har gått ut på att upprätthålla det jag tror är främlingars schablonbild av mig.

Och det har funkat - sådär.

- Ja, du är väldigt lik och JAG tror på dig men vi har faktiskt regler, sa postkassörskan som vägrade låta mig ta ut pengar efter att jag inför hennes häpna blick tömt plånboken på alla tänkbara - och otänkbara - papper och plastkort i plånboken.

Inklusive lånekort och patientbricka.

Visst, hon gjorde rätt. Rent teoretiskt hade jag ju kunnat ha stulit alltihop från den riktige Dan Panas.

Men ändå är det märkligt eftersom jag ju råkar känna den där Dan rätt bra. Faktiskt bättre än någon annan. Jag vet vilka underkläder han har på sig i dag, när han rakade sig senast och i vilken position han lättast somnar.

Men det är ju uppgifter som bara går att kolla av med Dan Panas. Och han har inte riktigt funnits den senaste månaden. Han har bara varit mycket lik sig själv.

Nu har jag i alla fall ett pass som det står EU på. EU har också självkännedom och identitetskris men saknar id-kort.

Möjligen är det därför som unionen är sig lik. Och inte så benägen att förändra sig.