Kvinnor är fullt kapabla att besluta om abort

RELATIONER

Kristdemokraterna har slipat sitt partiprogram och på en av deras känsligare punkter, den som rör abort, medges att kvinnan själv ska få bestämma om hon vill föda eller ej. Men, tillägger man, målet är noll aborter. Detta kan måhända vara ett sätt att smörja partiets reaktionära falang och samtidigt försöka tvätta av sig abortmotståndarstämpeln. Men att tänka sig ett samhälle utan aborter är ungefär lika orimligt som att tänka sig en mänsklighet utan könsorgan. (Ibland har jag för övrigt undrat om inte en del av de gudfruktiga innerst inne önskat bort denna beklagliga apparatur.)

I alla tider och i alla sorters kulturer har mödrar av olika skäl tagit kål på sin avkomma. En bit in på förra seklet hade vi änglamakerskor som lät spädbarn ligga och förtvina i stinkande trasor. Kvinnor har bistått varandra med våghalsiga abortknep då aborter varit bannlysta. Några av oss minns säkert femtiotalets cykelpumpmetod.

Så har vi då äntligen nått en civilisation där aborter sker under hygieniska och ordnade former. Men det moraliska grunddilemmat kvarstår: man utsläcker ett nyligen påbörjat liv. Även dagen efter-pillret är en typ av abort eftersom dess hormoninnehåll hindrar ett befruktat ägg att fästa i livmoderslemhinnan. Och jag säger: tuff skit. Knappt någon abort sker utan våndor och tvivel. Men den kvinna som fattar beslutet är fullt kapabel att bedöma det ofödda barnets odds att få det bra under rådande omständigheter. Det räcker. Och så länge vi människor kan känna sexuell upphetsning, så länge kommer "slarv" med preventivmedel att inträffa ibland.

Detsamma gäller romantik.

Det som i ett skimrande ögonblick var en gemensam längtan efter barn kan en tid senare landa som ett nyktert samtal hos abortkuratorn. Vilket kanske får det ofödda barnet att dra en lättnadens suck.