Staten har fungerat som hallick

Historikern Yvonne Svanström har studerat prostitutionen på 1800-talet

1 av 5 | Foto: STOCKHOLMS STADSMUSEUM
Ett kaffehus på Riddarholmen på 1850-talet. Mannen som kurtiserar den unga kvinnan vinkas in bakom disken. Många kaffehus var egentligen förtäckta bordeller och det fanns ett synsätt att alla kvinnor som jobbade där var prostituerade.
RELATIONER

Runt sekelskiftet fanns det två besiktningsbyråer i Stockholm.

En för kött och en för prostituerade.

- Staten fungerade som ett slags hallick som försåg kunderna med "garanterat osmittat kvinnokött", säger ekonomhistorikern Yvonne Svanström.

För två och ett halvt år sedan infördes den omstridda sexköpslagen som kriminaliserar könsköpare i Sverige.

Men det är inte första gången som staten försöker få bort prostitutionen från gatorna.

På 1800-talet handlade det inte om omsorg om kvinnorna, utan det var ett sätt att få bukt med syfilis som ökade kraftigt, framför allt inom det militära.

Först testade man att ha två legala bordeller, "London" och "Stadt Hamburg" i Gamla stan, men då det inte fungerade tog staten i med hårdhandskarna.

Inte mot männen, utan mot vad man antog var "smittkällan". Det vill säga kvinnorna.

1847 infördes ett kontrollsystem i Stockholm, samma system fanns redan i större delen av Europa:

Alla kvinnor som misstänktes vara "lösaktiga" togs av polisen och tvingades att gå till en besiktningsbyrå i Gamla stan varje vecka för att kolla så de inte hade någon könssjukdom.

Om de vägrade åkte de in på arbetsinrättning i upp till ett år, och om de var sjuka skickades de till ett kurhus, ett fängelseliknande sjukhus. Det räckte att vara arbetslös, ogift eller att jobba som servitris för att en kvinna skulle antas prostituera sig och skickas till byrån.

- En kvinna togs till byrån för att hon gått på två gator och hållit upp kjolen så att knäna syntes, säger Yvonne Svanström vid Stockholms universitet, som har skrivit en avhandling om prostitutionen i 1800-talets Stockholm.

Det blev förbjudet för byråregistrerade kvinnor (i praktiken för alla kvinnor) att:

vara ute efter klockan elva.

vistas på vissa gator.

gå fram och tillbaka i grupp.

stanna utan anledning.

försöka locka till sig uppmärksamhet genom rop och åthävor.

visa sig i ett öppet fönster

härma medelklasskvinnornas kläder.

Det skulle vara lätt att skilja på "ärbara" kvinnor och resten. Kvinnorna var också tvungna att lämna in sitt "prästbevis", dåtidens ID-kort, till byrån och därmed kunde de inte smita från stan.

- Från att från statens sida ha varit ett försök att förhindra smitta så blir det en ren administration av prostitutionen. Man talar om ett "nödvändigt ont" - finns inte prostitutionen så kommer alla män att hoppa på de ärbara kvinnorna och eftersom borgerskapets kvinnor måste vara kyska så måste de prostituerade finnas till hands. Madonnan och horan.

- Det är ett synsätt på mäns sexualitet som fullkomligt okontrollerbar, säger Yvonne Svanström.

Hon menar att det är samma synsätt som präglar dagens debatt om sexköpslagen - mannens rätt till sex. Inte längre från statens sida, men i det allmänna medvetandet.

- På 1800-talet var det en klassfråga, det är arbetarklassens döttrar som skrivs in på besiktningsbyrån. I dag förklarar man ofta prostitutionen med de prostituerades bakgrund. Fortfarande är det alltså ingen som ställer frågan: "Vilka är männen och varför går de till prostituerade?" Det är likadant historiskt, det är kvinnorna det finns information om, inte kunderna.

- Jag tycker att man ska ha kvar sexköpslagen, men inte som den ser ut i dag. Så länge man inte skjuter till några pengar och följer upp lagen så slår den helt fel. Men det är en svårhanterlig fråga. Man måste skilja på hur vissa individer har det och hur man ser på prostitution i stort. På 1800-talet fanns det säkert prostituerade som hade det bra mycket bättre än en fabriksarbeterska.

"Idealskökan" var hon som skötte sig diskret och gick till besiktningsbyrån varje vecka utan att bråka. I dag står det "massage" i tidningen, då stod det "ung kvinna söker lån av äldre välbeställd herre".

Många av dåtidens "kaffehus" var egentligen förtäckta bordeller. Det fanns ett synsätt att alla kvinnor som jobbade på kaffehus och krogar var prostituerade.

- Efter ett tag blev det ett folknöje att gå ner på stan och se på kvinnorna som

åkte på besiktning. Att

skickas till kurhuset var en stor skam, säger Yvonne Svanström.

Den andra besiktningsbyrån som fanns i Stockholm under den här tiden lockade inte lika mycket publik - där kollade man kvalitén på djurkött.

Inte förrän 1918, alltså efter 70 år, avskaffades reglementeringssystemet efter hård kritik från olika kvinnogrupper.

FAKTA/Prostitution i början av seklet

Frida Lindqvist