Hon räddade sin väninna från makens misshandel

Med informationsmaterial i en blå mapp vandrar Madeleine och hennes väninna i sommar runt bland kvinnojourer och polis för att knyta kontakter inför höstens satsning på att nå ut till kommun och näringsliv med föreläsningar.

Madeleine berättar med påfallande lugn om hur hon kom till insikt om att hennes nära väninna for illa hos sin alkoholiserade make, om telefonsamtalen varje morgon för att kontrollera att hon överlevt natten, om polishämtning, och det hemska att vittna i hovrätten där hon blev hårt ifrågasatt.

Det enda som grämer Madeleine i dag var att hon alltför länge litade på väninnans styrka och en möjlig bättring hos mannen.

Det första blåmärket syntes genom klänningärmens spetsar på bröllopet. Väninnan var en glad, stark och klok kvinna - terapeuten som hjälper andra. Därför var det svårt för Madeleine att inse vad som faktiskt hände.

Men den fysiska och psykiska misshandeln trappades på några höstmånader upp till total kontroll med sparkar och slag.

- Jag var rädd att hon skulle bli dödad, samtidigt var jag jättearg på den skitstöveln. Jag låtsades som ingenting för att jag skulle kunna ha kontakt med henne, flera andra väninnor fick hon inte längre träffa. Hon blev tyst, inbunden och slutade äta, säger Madeleine.

När så väninnan ringde och desperat sa att "nu måste du komma och hämta mig" en kväll när hennes man försökt strypa henne bestämde sig Madeleine för att ringa polisen - utan att tala om det för väninnan. Polisen följde med och överraskade paret i hemmet, annars hade väninnan förnekat allting.

- Jag tänkte att nu är det över, men förhören och att vittna var ett helvete för mig. Jag fick till och med dåligt samvete och tyckte synd om hennes man - tänk om jag övertolkat allting. Efteråt fick jag veta att det är naturligt att reagera så som vittne, säger Madeleine.

Mannen dömdes till fängelse i sex månader, men väninnan hade fortfarande kontakt med honom och ville att allt skulle bli bra när han kom ut igen.

Madeleine kände sig själv psykiskt slut, men kunde bara prata med sin egen man om det som pågick eftersom hon lovat väninnan att inte berätta för någon. När mannen släppts ur fängelse och redan efter några timmar misshandlat sin hustru grovt och sedan tvingat henne att skriva en resningansökan, fick Madeleine nog. Hon kontaktade väninnans släktingar och polis. Mannen dömdes återigen till sex månaders fängelse och ett skadestånd på 20 000 kronor för grov kvinnofridskränkning.

- Misshandeln föregås alltid av ett psykiskt nedbrytande, en form av hjärntvätt. Därför är det viktigt att omgivningen agerar åt kvinnan. Det är alldeles för lätt att skylla på att hon själv vill stanna i förhållandet, säger Madeleine.