– Att vara mammaledig ger mig ångest

För Aftonbladet Söndags Caroline Giertz berättar Sofia om sanningen bakom historierna och om sitt nya liv som singel.

1 av 2 | Foto: Kalle Assbring
”Självsäkerhet är sexigt – jag tänder på det”
RELATIONER

Säg Sofia Eriksson och alla tänker på ”Stadskampen” och ”Soffi Propp”.

Men visste du att hon en gång räddade livet på Ulf Larsson och att hennes pappa matat katten med hennes fingertoppar?

Sofia Eriksson är bara lite sen – ändå skyndar hon sig som om hon höll på att missa ett plan. Genom fönstret ser jag henne ånga fram mot Etnografiska museet där vi ska träffas. Hon ursäktar sig med mötet som drog ut på tiden, samtidigt som hon svarar i mobilen och beställer mat. Oerhört energisk, med andra ord. Vad driver henne?

–En blandning av prestationsångest och bekräftelsebehov. Det är ju ett jobbigt yrke man har hamnat i.

Har valt, menar du. Skulle du fortsätta jobba om du var ekonomiskt oberoende?

– Ja, definitivt. Jag jobbar absolut inte för pengar.

Utan?

– För arbetskamrater, att tillsammans göra ett program. Man får värsta kicken och sen går man vidare.

Hon stänger av mobilen och lutar sig tillbaka i stolen.

Vet du hur många program du har gjort?

– Hundratals. Jag har gjort så mycket olika. ”Soff i propp”, inslag i ”Nyhetsmorgon”, ”Glitter”, ”Stadskampen”, ”Tittarnas television”, ”På Rymmen” Grammisgalor, ”Fröken Sverige”. Jag kommer knappt ihåg allt själv.

Nej. Du glömde ”När och fjärran”. Till exempel. Kollar du på dig själv på TV?

– Ibland. Man blir så van att se sig själv. Konstigt nog är det bra för självförtroendet. Alla vet hur man ser ut så det är ingen ide att hyckla. Man lär sig leva med sina brister. Folk får ta mig som jag är.

Och hon är – mycket. Hennes aningen egna klädstil känns självklar. Trots att? ja, hur många kan få en svart T-shirt med lila glitterbunny över brösten, en liten leopardscarf i halsen, en jeansjacka med 50 hål i, en thailändsk pärlväska och en enorm hjärtformad diamantring att passa ihop? Inte många, tror jag. På Sofia sitter det som gjutet. Starquality stavas det. På mig skulle det stavas leopardtant.

Men jag kanske ifrågasätter mig själv för mycket. Ifrågasätter Sofia sig själv ibland?

– Ofta. Någon dag i månaden.

Vid mensen?

– Ja, så är det väl. Hormonellt. Då gråter jag och skriker . Till och med Kid, 9 år gammal, vet vad som väntar. ”Nu är det en sån dag.” Han bara tar Sindy och springer iväg.

Hur är du som mamma, annars?

– Bristen är att jag är temperamentsfull och hetsig och vill att det ska gå snabbt. Och inget går ju snabbt i barns värld. De lever ju i sitt lilla tempo medan jag kan explodera när det inte går så snabbt som jag vill.

Vad gör du då?

– Jag slänger saker. Inte på dem, dock.

Och vad gör du sen?

– Det är klart att jag försöker att inte somna osams eller lämna i skolan utan att försonas. Jag försöker förklara, men det formar ju dem ändå.

Vad är viktigast när man uppfostrar barn?

– Kärlek och förtroende och att de kommer och säger om det är jobbigt i skolan. Det är viktigt att läsa sagor på kvällen, det är då det kryper fram saker. Då man summerar. Det är min viktigaste stund med barnen.

Hur tror du de kommer minnas dig när du dött?

– Hetsig men kul. Dom får vara med om massor när dom är med mig på jobb och resor. ”Stadskampen” till exempel, är som en enorm lekplats som råkar vara mitt jobb.

Tror du inte det är jobbigt för dem att ha så framgångsrika föräldrar? Kids pappa är den inte helt okände Orup. Kid måste tro att det är hur normalt som helst att bli programledare eller rockstjärna. Men tänk om han inte räcker till? Eller vill bli pizzabagare? Tror du han kommer känna sig misslyckad då?

– Han får gärna bli pizzabagare.

Har han önskat sig vanliga föräldrar?

– Inte än. Men det kommer säkert.

Nu är det ju inte hur lätt som helst att bli vare sig rockstjärna eller programledare. Sofia har kämpat och drivit sig själv hårt i 35 år nu.

Var kommer din energi ifrån?

– Jag är bara sån. Jag har vuxit upp med att ingenting är omöjligt. Vill man nåt så gör man det. Jag löser allt, allt går.

Kommer du klappa ihop snart?

– Man läser ju det, om folk som går in i väggen, men?

Du går ju bara på vilja. Den räcker inte hur länge som helst. Utan i 38 år och 3 veckor. Typ.

– Ja, men då har jag ju tre år till på mig. Jag har inte känt mig nära the edge, än. Men om det händer mig kommer ingen i min närhet bli förvånad. Vad som räddar mig är att jag kan slappna av, var som helst. Hur nervös jag än är. Är det panik i morgon sover jag gott i natt i alla fall. Men stressen kan göra att jag blir virrig och glömsk.

Arkiv/Sofia Eriksson

Chatta med Sofia på måndag klockan 11.00