Rasmus tvingas träffa pappa

Har den vuxnes rätt till barnet blivit viktigare än barnets bästa?

RELATIONER

I september är FN:s barntoppmöte i New York.

Regeringarna ska stå till svars för om de följer

konventionen om barns rättigheter.

I går berättade Kvinna om Magnus, 8, som kastas mellan olika adoptivföräldrar.

I dag fortsätter vi att berätta om svenska barn som far illa.

Har barnens rätt till två föräldrar blivit den vuxnes rätt till barnet?

Det handlar om Rasmus, 4, och Linn, 2.

En psykolog har konstaterat att Rasmus sannolikt blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa. Men utredningen lades ner i ner i brist på bevis. (Barnet på bilden har inget med artikeln att göra)
Foto: Ulf Höjer
En psykolog har konstaterat att Rasmus sannolikt blivit utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa. Men utredningen lades ner i ner i brist på bevis. (Barnet på bilden har inget med artikeln att göra)

Rasmus är ännu inte fyllda fem.

Han är ett av alla de svenska barn som berättar om sexuella övergrepp och inte blir trodda.

I stället tvingar samhället honom att umgås med den han säger är förövaren.

Rasmus mamma och pappa är skilda. I början bor han hos mamma och hälsar på hos pappa en helg varannan vecka.

Rasmus är ängslig, rädd och klänger sig fast vid sin mamma. Han har lösa avföringar och går inte upp i vikt som han ska.

Barnavårdscentralen slår larm.

Rasmus behöver inte träffa pappa på ett tag. Han går upp i vikt och distriktssköterskan konstaterar att Rasmus är glad så länge han inte behöver träffa sin far.

För sin mamma berättar Rasmus att han har ont i rumpan. Att pappa slår honom på snoppen. Att det gör ont. Att pappa sprutar på honom så att han blir smutsig.

Chefspsykologen på barnpsykiatriska kliniken i hans hemstad gör en utredning. Även för henne berättar

Rasmus om vad pappa gjort. Hon konstaterar att Rasmus med största sannolikhet har varit utsatt för sexuella och fysiska övergrepp.

Rasmus pappa polisanmäls, både av socialkontoret i hemstaden och av Rasmus mamma. Ingen anmälan går till åtal. Förundersökningarna läggs ner. Det finns inga bevis. Rasmus berättar inte om vad pappa gjort för förhörsledaren. Att han har berättat för mamma, dagisfröken och barnpsykologen räcker inte.

Nu ska ett utredningshem utreda om övergrepp begåtts. Rasmus åker dit. När mamma åkt hem tycker hemmet att Rasmus och pappa ska sova i samma rum.

Rasmus berättar för mamma vad pappa gjort på natten. Då får Rasmus åka hem och mamma avbryter undersökningen.

En socionom får i uppdrag att göra en vårdnads- och umgängesutredning gällande Rasmus. Hon tycker att Rasmus ska träffa sin pappa. Till att börja med under dagtid med en kontaktperson, men efter några månader ska Rasmus börja träffa pappa på egen hand, och sova över hos honom igen.

Hon säger att: ”Även om Rasmus varit utsatt för övergrepp av Johan har pojken inte förverkat rätten till sin far.”

Fotnot: Namnen är fingerade.

Läs mer i samma artikelserie:

FN:s barnkonventions 4 grundläggande principer:

Christina Larsson