Skinnarmo och Kropp är inga riktiga äventyrare

RELATIONER

Jag läser att äventyraren Ola Skinnarmo är på gång igen: han ska skida i Fridtjof Nansens fotspår över Grönlandsisen. Det är förvisso en prestation, och det är måhända drygt av en 46-årig soffpotatis att komma med invändningar, men jag tycker det har gått inflation

i ordet äventyr. Skinnarmo skidar i Gore-Tex med mobiltelefon i handen. Det blir liksom bara Nansens fotspår kvar av det svåra.

Norrmän som har lite större respekt för äventyrshistoriens stora andar tar det här allvarligare.

För några år sedan gjorde ett gäng lusekoftor samma tripp som Skinnarmo, fast med likadana grejor som Nansen själv använde för drygt hundra år sedan. Då börjar det likna något.

Killen som åker aktersnurra ensam jorden runt får också min respekt, han tillför dock äventyrshistorien något nytt – även om idén i sig är helgalen.

Elit-turister som Kropp och Skinnarmo tillför egentligen bara en sak: de är svenskar, något som i denna EU-era inte borde vara så speciellt. Ändå flockas våra direktörer (och betalar dyrt) för föreläsningar av Kropp och Skinnarmo.

Jag kan bara dra slutsatsen att näringslivet möter upp för att få veta hur man lyckas tjäna pengar på gamla idéer, alternativt hur man får mobilen att fungera när det är 40 grader kallt.

Jag vet inte hur många människor som i dagsläget har bestigit Mount Everest, varit på Nordpolen, rott över Atlanten eller cyklat genom Kalahariöknen, men jag börjar bli rätt trött på att läsa om dem, svenskar eller ej. Finns det ingen som bygger sin egen månraket?

Eller åtminstone, som Robert F Scott, gör sin äventyrssatsning med stil. Scott kom som bekant bara tvåa till Sydpolen, men han var den förste och hittills ende som tog med ett piano på expeditionen.

Arne Höök, 46, är biträdande redaktör för Aftonbladet Kvinna.