Dödshot har blivit en del av Lenas vardag

Lena är en vanlig kvinna i 30-årsåldern, hon har ett bra jobb, lätt för att prata. Hon kunde aldrig drömma om att hennes liv skulle förändras så totalt när hon för ett par år sedan berättade att hon ville separera. Hon hade känt sin sambo i tio år och de har två barn i lågstadieåldern tillsammans.

När mannen insåg att Lena menade allvar blev han som ”Dr Jekyll och Mr Hyde”, som Lena säger. För henne började ett liv där hon ständigt känner sig kontrollerad.

– Det är en känslomässig berg- och dalbana. Periodvis är jag helt nere under isen, säger Lena och kan inte hålla tårarna tillbaka.

– Jag känner mig ofta väldigt otrygg. Han vill att jag alltid ska veta att han har kontroll över mig, och har själv sagt att han aldrig ska sluta. Vissa dagar kan han berätta att han vet exakt när jag kommit till jobbet, eller om jag varit i någon affär.

I dag har paret barnen varannan vecka. De bor nära varandra för barnens skull. Och det går knappt en dag utan att Lenas exsambo på något sätt visar att han har koll på henne. Hon berättar om otaliga trakasserier sedan de flyttat isär:

Periodvis har han ringt dygnet runt och skällt på henne – även till hennes arbete. Han kallar henne hora och beskyller henne för att vara en dålig mamma. Han har hotat henne och sagt att hon inte ska leva så länge till. Han dyker upp oförhappandes i hennes närhet och spionerar när hon är ute och äter med någon annan. Vissa av Lenas ägodelar har också ”gått sönder” på mystiska sätt.

– Värst är egentligen överlämningarna av barnen. Han kallar mig saker, spottar på mig och kränker mig inför dem. Det är klart att de inte mår bra av det här, de blir oroliga och får ont i magen.

– Någon enstaka gång har han blivit våldsam – knuffat mig, slagit mig i ansiktet och tagit fram en kniv.

Lena polisanmäler alla trakasserier, men än så länge har inget gått att bevisa.

– Polisen säger att de förstår att det är han som ligger bakom, men han nekar. Han är socialt välanpassad och kan vara väldigt charmig och övertygande. De enskilda poliserna gör sitt bästa, men jag undrar varför det inte finns någon lag som skyddar mig, som den nya kvinnofridslagen? En polis sa till och med att det hade varit ”lättare” om jag blivit misshandlad, för att det kan vara enklare att bevisa. Men man ska väl inte kunna förfölja folk på det här sättet?

  Vad tror du om framtiden?

– Det beror på vilken dag du frågar. Vissa dagar är jag optimist, andra ligger jag bara och grinar och orkar inte ens ta mig till jobbet. Jag är rädd, för jag har märkt att han kan flippa ur totalt. Jag vill att han ska få både ett straff och hjälp.

– Jag har inte försökt få besöksförbud, för jag har inte velat ta ifrån barnen deras pappa. Men ibland undrar jag om inte min enda chans är att begära enskild vårdnad, så att vi kan flytta i väg längre bort från honom. Hur det än blir så är barnen förlorare. Mitt skräckscenario är att behöva skyddad adress och alltid gömma mig.

Fotnot: Lena heter i verkligheten något annat.

Läs fortsättningen:

Brottsoffermyndigheten: Vi kan förbättra skyddet