Regina ÄR Garbo

RELATIONER

Porträttlikheten är slående.

Regina Lund har gått in i rollen som den gåtfulla legenden Greta Garbo. Aftonbladet Söndag valde ut några klassiska Greta Garbo-bilder och gjorde dem i ny version.

– Jag lever i celibat, säger Regina Lund när hon möter Aftonbladet Söndags Åsa Mattsson för att prata om rollen som Greta Garbo i musikalen Gilbert & Garbo.

Foto: Sara Ringström

Jag är förvirrad, förbluffad, förundrad. Och fascinerad. Jag har träffat Regina Lund. Det vill säga jag har träffat Regina Lund och gjort stora personintervjuer tre gånger tidigare, den senaste gången var för bara ett halvår sedan, inför premiären av spektakulära pjäsen ”Censorn” på Göteborgs stadsteater där Regina spelade fröken Fontaine, en sorts sexualitetens flammande banerförare som hjälper Censorn att komma ur sina sexuella hämningar på mycket konkreta sätt.

Nu sitter jag här på en fiskrestaurang på Söder i Stockholm och väntar. Regina ska komma direkt från fotograferingen där hon porträtteras som Greta Garbo, eftersom anledningen till den här intervjun är att hon ska spela den magiska ikonen i musikalen ”Garbo & Gilbert” som satts upp på Stockholms stadsteater.

En smal varelse i svart keps och Greta Garbo-sminkning dyker upp på andra sidan bordet tjugo minuter senare. Rösten är sval som ett snöfall.

Hon börjar med att tala om att hon bara har tid att stanna en timme. När jag senare försöker ställa en fråga om sexuell identitet, eftersom det för mig känns naturligt att fortsätta samtalet från förra intervjun och det dessutom är ett aktuellt ämne med tanke på all diskussion om just Greta Garbos sexuella identitet, så tittar hon på mig och säger:

– Ja, det förstår jag att du vill fråga om, men jag är inte intresserad av att prata om sånt längre. Det var då. Nu är jag inne i helt andra banor. Jag lever i celibat sedan flera månader och är mest hemma och läser Deepak Chopra på kvällarna.

Regina Lund är inte en lättplacerad människa, eller skådespelerska, och vill gärna understryka det. Den som vill lära känna henne närmare får vara beredd att ta sig fram igenom ett stort antal masker, fasader, gestaltningar och villospår. Detsamma gällde för övrigt Garbo, och det är ingen tvekan om att Regina har gått upp i rollen.

– När jag för över ett år sedan blev tillfrågad om den här rollen, så sa jag ja på grund av den italienska musiken. Jag tyckte att det var jättekul med den här otroligt emotionella musiken, som är både vacker och lite för mycket. Väldigt osvensk på alla sätt och vis, säger hon (och tar en snabb klunk te med mjölk för att skölja ner scampin).

Det som är sig likt från förra intervjun är hennes lätta, ivriga och inspirerande sätt att tala, om än om andra saker. Den där verbala strömmen ligger som en rosafärgad luftig energi över helt andra och mörkare stråk.

– Jag skickades till Rom för att provsjunga och träffa tonsättaren Gianni Togni, som bland annat var stor popstjärna i Italien på 80-talet, berättar hon. Det var fantastiskt roligt, jag fick sjunga på låtsas-italienska (hon demonstrerar).

– Den här musikalen är lite som att komma till Hollywood på stumfilmens tid, och få vara med om inspelningen av hennes filmer, som ”Åtrå”. Det är som stumfilm med musik (skratt), en väldigt romantisk historia om Garbos förhållande till John Gilbert. Det är egentligen John Gilbert som är huvudpersonen, eftersom tonsättaren Gianni Togni har identifierat sig med honom.

Kalenderbitarna eller besserwissrarna göre sig icke besvär, om de går och ser ”Garbo & Gilbert” för att hitta sanningen om Garbo, menar Regina.

– Det här är entertainment, man kommer in i historien när Garbo just anländer till Hollywood, det handlar om hennes möte med Hollywood, hennes möte med filmindustrin och hennes möte med John Gilbert framförallt. Han var ju den stora stumfilmscharmören vars stjärna föll samtidigt som Garbos stjärna steg.

Hade de en riktig kärlekshistoria? Vad tror du?

– Gilbert friade ju till henne fyra gånger, och hon sa nej alla gånger utom en, på en middag, men sen drog hon sig ur när det verkligen gällde. Jag är ändå övertygad om att de verkligen älskade varandra. Men vilka är vi att berätta om nån, egentligen? Jag har inga såna pretentioner att ha sanningen om Greta Garbos liv. Vi berättar en saga där vi rör vid myten, och rör vid henne som person och vi gör ett antagande: så här kanske hon var.

– Nu har jag läst så mycket om henne, jag har sett alla hennes filmer om igen, och det intressanta med henne tycker jag är att hon är så motsägelsefull. Det står i en bok om hennes skygghet och allvar och så kommer någon annan i en annan bok och säger: så var hon inte alls. Hon var jättebondsk, skrattade mycket, var sprallig och ville bara spela komedi. Jag trodde också när jag började med det här att hon var en ouppnåelig person som aldrig blev skändad i pressen, men det skrevs otroligt elaka saker om henne.

Nu har inte Mauritz Stiller någon roll i den här aktuella musikalen men Regina tror att han säkert påverkade Greta Garbo väldigt mycket.

– Hon var en renässanskvinna, och han talade om för henne att om hon gifte sig och skaffade barn så var det kört för henne, vilket det säkert också hade varit. Jag vill visa en människa med stora drömmar som kommer ut i världen med ett bildningskomplex men med en väldig professionalism som inte ansågs så kvinnlig, och hon offrar kärleken och sig själv för längtan efter något större.

Läs fortsättningen på intervjun här:

– Den Garbo vi ser på film är en kvinna som regerar

Så blev Regina Greta