– Den Garbo vi ser på film är en kvinna som regerar

RELATIONER
Foto: Sara Ringström

En del av den magiska kulten kring Garbo handlar ju om just möten mellan glimret och färgsprakandet i Hollywoodfabriken och den kärva strikta svenska molltonen, samma gäller för till exempel Ingrid Bergman och för den delen även Ingrid Thulin.

– Absolut. Det är en bra koppling.

Det måste vara en utmaning för dig att få göra Greta Garbo, och samtidigt en av de roller som måste reta jantenerverna som allra mest, men det är ju du ganska van vid att göra?

– Jag har jättekul, jag har faktiskt väldigt roligt. Att hoppa på mig för att jag ”tror att jag är någon” som spelar Garbo, det är ju öppet mål. Jag bryr mig inte om vad som står om mig eller vad som sägs om mig längre.

Det har ju talats och skrivits en hel del om Greta Garbos förhållande till Mercedes de Acosta, kvinnan som bland annat hade kärleksaffärer med Marlene Dietrich och Isadora Duncan och som sagt: ”Jag kan ta vilken kvinna som helst från vilken man som helst.” Förra våren öppnades ju Garbos hemligstämplade brev till Acosta, men det har fortfarande inte gått att riktigt bestämma arten av deras relation. Vad har du för uppfattning?

– Jag tycker att det är ganska ointressant huruvida Garbo var lesbisk eller bisexuell eller inte. Det var en kvinna som hade svårt att öppna sitt hjärta. Jag ser både John Gilbert och Mercedes de Acosta som skickliga jägare som lyckades ta sig förbi Garbos hårda skal och öppna dörren till hennes hjärta och röra de mjuka delarna, men som hon sedan stängde dörren för. De ville säkert inte svika henne, men hon upplevde att de svek henne.

– John Gilbert har ju sagt att Garbo var arg på honom för att han inte var kär i henne, utan i skådespelerskan, och att hon egentligen ville flytta till ett hus på landet och odla vete. Men det vet man ju inte hur sant det var, det kanske bara var i hans hjärna.

– Sedan gifte sig John Gilbert med skådespelerskan Ina Claire, för att trösta sig när Garbo hade gett honom korgen, och Garbo blev tillsammans med Mercedes de Acosta. Det kostade väl inte lika mycket, och Mercedes kunde stötta henne på ett annat sätt medan Gilbert ville låsa in henne i en mer traditionell hustruroll.

Samtidigt anklagade Greta Garbo alltså John Gilbert för att vara mer kär i skådespelerskan än i människan?

– Ja, han ville väl äga henne. Jag förstår att hon var rädd. I början tänkte jag: äsch han var säkert inte kär i henne, hon var bara en trofé bland andra. Han var ju välkänd som kvinnokarl och hade lagt under sig alla sina motspelerskor. Hon ville väl vara den enda för någon, och det fick hon säkert känna mer med Mercedes de Acosta.

– Men nu när jag ser om scener ur Anna Karenina och Drottning Kristina och ser dem tillsammans så kan jag inte se det på något annat sätt än att han verkligen älskar henne.

– Jag tror också att Garbo var rädd för att förlora sig. Hon kom ifrån en fattig miljö, och även på scenskolan vittnar ju kamrater om att hon var tyst, inte för att hon var särskilt mystisk utan för att hon var rädd att hon skulle säga fel saker.

Det sägs ibland att Garbo var asexuell?

– Nej, o nej. Jag tror att hon och Gilbert hade en djup relation på alla plan, det är vad jag läser in. Se hur hon kysser både kvinnor och män! Hon tar tag i John Gilbert, drar hans ansikte till sig. Folk sprang ju till biograferna för att se hur kära de var på riktigt.

Men jämfört med de flesta andra skådespelerskor i sin tid så var just det väldigt vågat. Hon var väldigt lite inställsam som kärlekspartner i filmerna får man säga, väldigt jämbördig, om inte den starkare. Att hon inte talade så mycket blir ju också, även om skälet till det var att hon talade dålig engelska, paradoxalt nog uttryck för en pondus som männen vanligen hade.

– Ja, den Garbo vi ser på film är ju en kvinna som regerar, tar för sig. Hon jobbade ju bland annat mycket på att lägga ner rösten så att den skulle bli så mörk som möjligt. Hon satte fantasin i gungning hos miljontals människor just genom att visa att det var möjligt att inte vara det ena eller det andra: inte fru, inte mamma.

– Jag finner stor glädje i homosexuella kretsar, även om jag kan tycka att de också är konservativa ibland, och bara för att en kvinna har varit tillsammans med en annan kvinna behöver det inte betyda att hon är lesbisk.

– Och jag menar?vi vet ju inte. Jacques Prevert har skrivit en dikt där det står: ”Jag älskar den som älskar mig.” Jag tror att Garbo hade förmåga att älska men jag tror att det satt väldigt djupt inne. Det tog lång tid för henne innan hon vågade lita på någon så pass mycket att hon vågade släppa dem nära, och hon kände sig sviken både av branschen och av människor i branschen, vilket alla som är i den förr eller senare blir. Hon utförde hela tiden balansakten att skydda sitt hjärta samtidigt som hon försökte öppna det, att som konstnär tillgängliggöra sin person och samtidigt skydda den. Det är väl det svåraste som finns.

Läs fortsättningen här:

– Jag har inget behov av sex just nu

Regina Charlotta Lund