– Jag har inget behov av sex just nu

RELATIONER
Foto: Sara Ringström

Du verkar ha lärt dig en del av Garbo?

– Jag tycker väl som sagt att ju mer jag läser om henne, ju mer jag ser henne, desto mindre intressant tycker jag att hennes sexuella läggning är.

– Jag har nog lärt mig mest om henne genom att studera hennes ansiktsuttryck i filmerna, jag ser när hon är hämmad, när hon inte har fått regi, och när hon har fått det. Ibland kan en människa vara tydligare i sin konst än hon är som privatperson.

När du pratar sådär oerhört engagerat om Greta Garbo så känns det för mig som om du delvis också pratar om dig själv?

– Självklart, man ser med sina egna ögon. Men den här fokuseringen som varit på mig är det också skönt att få slippa. Det har känts bra att bara få jobba ett tag.

– Samtidigt som jag har arbetat med den här rollen har jag dragit mig tillbaka och läst Deepak Chopra och Dalai lama bland annat. Jag har inte tittat på teve eller läst tidningar på tre månader.

– Ska jag vara helt ärlig så har jag inget som helst behov av sex just nu, och inte att prata om det heller.

Du har gått in i en ny fas alltså? Kände du att du fick nog efter ”Censorn?”

– Nog och nog, jag går upp i mina roller. Först spelar man det ena, och stöter och blöter, sen går man över till något annat.

Men du har levt ensam på sista tiden, jobbat och gått hem till din son Wiggo på kvällarna?

– Ja, så har det varit.

Är inte det ganska ovanligt för dig? Har inte du nästan alltid varit tillsammans med någon?

– Jo, det kanske jag har. Men nu är jag inne i något annat?det är nästan ännu mer korkat att jag försöker prata om såna saker?religion, meditation?det är en upplevelse som man har med sig själv.

– Jag kan tycka att alla roller man gör befruktar det man håller på med i sitt vanliga liv. Precis som jag påverkades av att göra fröken Fontaine i ”Censorn”, så har det påverkat mig att följa med på Garbos resa. Lever jag i den här svartvita filmvärlden så är det också härligt att verkligen få gå in i den. Jag hade knappt sett några stumfilmer innan jag började med det här. Det är klart att jag drabbas av det, det är en annan stämning. De var så romantiska på den tiden (skratt), alla var så oskuldsfulla, rena och banala på något sätt och drömde om att hitta någon.

– Det är också den här tilliten till publiken som gripit mig, att våga jobba med gester, ögonkast och kostymer. Saker som jag tidigare sett som skrattretande i stumfilmer tar jag nu på fullkomligt allvar. Det kan också hjälpa en att gå in i det här om man får jobba utan störningar. Det har jag verkligen fått göra på Stadsteatern, det har varit jätteskönt med kontinuitet och rutin.

Och slippa komma hem till ett passionerat krävande kärleksförhållande?

– Jag får nöja mig med att ha dem på teatern, just nu i alla fall (skratt). Garbo har hjälpt mig att vara ifred. Det är en djävla skillnad på att vilja vara ensam och att vilja vara ifred.

Åsa Mattsson