Startsidan / Wendela

Brevet från Samira: Min enda vän förrådde mig

    I somras skulle Samira, 23, giftas bort med en nordafrikansk man som hon aldrig hade träffat. Hon blev hotad när hon vägrade.

    Men Samira kom aldrig till vigseln - hon flydde utomlands. Hon gömmer sig i dag i ett land i Europa och vågar inte komma tillbaka.

    Här skriver Samira själv om sitt liv.

I dag läser jag i tidningen om 26-åriga Fadime. Hon ville hjälpa oss tjejer som sitter i samma situation. Hon levde också i flykt som jag och under skyddad identitet. Hon flyttade långt från föräldrarnas stad.

Jag känner igen mig i hennes situation, i många saker som också hon fick gå igenom. Men hon blev skjuten av sin egen pappa!!!

Jag tackar GUD att jag fortfarande kan stå kvar på mina ben. Jag önskar att jag kunde hjälpa de andra tjejerna som sitter i vår situation.

Jag är född och uppvuxen i en kommun i södra Sverige. Jag är 23 år. I augusti 2000 stack jag ifrån mina föräldrars hem och gömde mig.

Jag klarade inte av det. Jag vågade inte synas vid fönstren, utan kröp runt i lägenheten av rädsla för att de skulle se mig. Om jag såg en bil som såg ut som pappas så blev jag livrädd. Mitt hjärta slog tusen slag i sekunden.

Mina föräldrar och bröder gick runt nere på stan bland mina vänner, bekanta och klasskamrater och knackade dörr och letade efter mig. Jag hade långa sömnlösa nätter av rädsla för att de skulle dyka upp. Jag slutade lita på mina vänner, jag berättade aldrig för dem var jag var. Även för dem var jag tvungen att ljuga.

Jag flyttade till en kvinnojour i en kommun i Mellansverige. Allting var bra. Jag började känna mig tryggare. Kvinnorna som jobbade där var väldigt snälla och trevliga och omtänksamma. Med deras hjälp fick jag tag på en lägenhet i en kommun i närheten.

Jag trivdes, jag kom in på högskolan i Stockholm och började jobba deltid inom barnomsorgen eftersom jag studerade på distans. Jag började sakta kunna gå vidare.

Den 15 april 2001 fick min familj reda på var jag bodde. Den enda jag litade på förde dem hem till mig! Det var kvinnan som jag bodde hos i en månad. Hon hade under hela året låtsats vara en god vän, men i slutet märkte jag att hon var ute efter något. Hon tog betalt av mina föräldrar för att berätta var jag var.

Socialen ville inte hjälpa mig mer. Socialsekreteraren sa till mig: "Tro inte att du kan flytta hur du vill bara för att du har skyddad identitet!" Det kändes som om ingen fattade vad jag gick igenom.

Jag gömde mig igen. Men jag slappnade av när mina föräldrar åkte iväg till mitt hemland. Jag kom undan den resan.

När jag skriver detta är jag utomlands. Jag vet inte om jag kommer tillbaka.

Samira

(Samira heter egentligen något annat.)

Senaste TV-klippen
Följ wendela
Om Aftonbladet