”Jag slarvar inte med grejer”

Kristin Kaspersens kläder kommer från Lars Wallin, Studio, Cherie och Day.
Foto: Per Björn
Kristin Kaspersens kläder kommer från Lars Wallin, Studio, Cherie och Day.
RELATIONER

Vad kan du?

– Jag är en mångsysslare. Jag har inte gått in för att bli jättebra på en sak, utan tycker att det är kul att kunna lite om olika sporter och bli halvbra. Det är kul att ha ett hum om saker. Jag kan åka längd och slalom och lite yoga och renovera hus. Jag testar väldigt mycket för att det är kul. Men inte för att göra det fullt ut. När jag började med yoga gick jag i och för sig en instruktörskurs, men mer för att lära mig om filosofin bakom. Inte för att bli instruktör eller bli bra på det.

Det låter väldigt gediget.

– Jag slarvar inte med grejer.

Vad är du bäst på att göra?

– Jag är bra på att få saker och ting gjorda.

Som?

– När jag väl bestämmer mig för nåt gör jag det. Efter veckan i Växjö, med Melodifestivalen, var jag hemma två dar och då hade jag köpt ett par bokhyllor till Filip. Så på två dar hade jag tömt hans rum, lagt papper på golvet, spacklat väggarna, målat och möblerat. Och sen åkte jag till Norrköping.

Det kan man kalla att vila upp sig.

– Och veckan efter skulle de göra i ordning källaren så då var jag tvungen att tömma den på två dar. Bara tvättstugan tog sju timmar. Jag är inte så bra på att ta hand om tvätten.

Tvätten är ingen favvogrej?

– Tvätten. Usch, fy. Jag tvättar gärna men det är det där, plocka ut, vika ihop och lägga in i garderoberna. Jag funderar på hur jag ska göra det för att tycka det är kul.

Vad gör dig lycklig?

– Filip, förstås. Och att få sova en hel natt och länge, det kan göra mig ofantligt lycklig. Jag gillar att sova. Jag är en kvällsmänniska och väldigt morgontrött och nu för tiden är det sällan man får sova så länge man vill. Bara kunna gå upp och ta en kaffe och läsa tidningen? Tidigare var det ett mål att resa på semester men nu är det en liten minisemester att bara ta en promenad eller sitta i bilen och lyssna på bra musik på väg till Norrtull.

Du spelade in en skiva för länge sen. Kommer du att göra det igen?

– Det var ju inte bara jag, det var med mamma. Det var en sån trend då. Men det är inget jag är sugen på.

Är du sugen på nåt annat än tv?

– Det vore nog att hålla på med inredning. Jag pluggade på Poppius nyss och då kollade jag på det också.

Poppius journalistutbildning?

– Jag har gått grundkursen och fortsättningskursen i journalistik och jag ska gå researchkursen i höst. Jag vill lära mig hur media funkar, våga börja skriva själv och veta hur ni journalister tänker.

Du ringde en tidning och skällde ut den, när du var elva år, när de skrev elakt om din mamma. Gillar du inte journalister?

– Jo, men ibland undrar jag verkligen hur ni tänker. Jag skulle kunna dra många exempel på när det blir fel, trots att man garderat sig och förklarat. Men det vill jag inte.

Skulle Filip göra samma sak för dig, när han blir lite äldre? Är han beskyddande?

– Han är beskyddande mot mig så han skulle nog försvara mig om det behövdes, men han är ganska mjuk och känslig och inte så tuff. Så jag tror inte han skulle ringa upp någon och skälla. Han är väldigt kärleksfull och talar om att han tycker om mig och att jag är fin. Som när jag borstade tänderna på honom i morse. Då satt han i mitt knä och klappade mig på kinden hela tiden.

Undrar om han älskar mammas kind så som hon älskar mormors gäddhäng? Och när vi ändå är inne på avskydda kroppsdelar som oväntat gör världen bättre. Vad hade Kristin varit utan sin cysta? Hon arbetade som flygvärdinna nämligen, när en cysta i handen tvingade henne sluta med det och fick henne att börja arbeta hos Robert Aschberg.

– Det är en bra fråga. Hade jag varit flygvärdinna fortfarande, utan cystan? Nej, jag tror inte det, jag hade nog kommit till tv på nåt sätt. Jag har alltid gillat tv. Jag var med mamma på inspelningar och jag pryade på ”Jacobs stege” när jag var 15.

Är du rädd för smärta?

– Nja, inte när jag väl har den, men innan. Som att jag är rädd innan Filip gör illa sig, men inte när det händer. Själv är jag van vid smärta. Jag har haft så mycket småprylar. Jag har haft magkatarr och stelopererat fingret tre gånger och dragit sönder ledband, jag är ganska van vid att ha ont.

Vilket finger?

Hon visar sin vänsterhand där pekfingret har fastnat i ständig givakt. Tur att det inte var långfingret?

Vad hände?

– Jag hade en inflammation i den leden som åt upp allt brosk så när jag väl gjorde nåt åt det visade det sig att benet gnagts sönder där brosket försvunnit. Jag fick operera, men det blev snett och sen läkte det inte och jag opererade det för tredje gången i augusti. Hoppas det funkar nu.

Har du så ont i ryggen att du gråter när du ska ur sängen på mornarna? Det har jag också läst.

– Det var nyligen, jag fick en inflammation och bäckenrotation på det. Som ryggskott ungefär. Det var när jag kom hem från Åre i julas, måndagen före Idrottsgalan.

Så passande.

– Eller hur? Jag hade massor av muskelspänningar i ryggen och man tål ju ganska mycket, men så var jag ute och sprang och halkade och – är vi klara nu? Frågar hon hoppfullt när fotografen lägger ifrån sig kameran.

För Kristin ska med tåget till nästa tv-gala, men omslagsbilderna till oss är inte ens påbörjade. Så snäll som hon är stannar hon kvar och byter om igen och blir pudrad och duttad med och jag ser hur pressad hon är. Hur hon ler på beställning medan klockan tickar i bakhuvudet. Jag tror jag förstår var de där muskelspänningarna kommer ifrån. Vad blir det nästa gång? Muskelspänningar i käkarna av för mycket tvångsleende? Vad drabbas hon av då? Käkskott? Kan man få det? Hon kan säkert, så ordentligt som hon gör allting annat. Och bli Kristin, kvinnan med käkskott och ”det”.

Kristin väljer tre...

Caroline Giertz