Utbränd? Du är inte ensam

Susanne – 29 år och förtidspensionär

RELATIONER

Susanne Johansson är 29 år och förtidspensionär.

För fem år sen gick hon in i väggen.

Nu fruktar hon att hon aldrig ska kunna jobba igen.

En svensk kvinna är sjuk en månad och 20 dagar per år i genomsnitt.

Ohälsan ökar för varje månad.

Nu är det dags att göra något åt stress och sjukskrivningar.

Kräv att få vara frisk, kvinna!

beroende Susanne har blivit beroende av alla tabletter läkarna gett henne.
Foto: ROGER LUNDSTEN
beroende Susanne har blivit beroende av alla tabletter läkarna gett henne.

- Jag äter 30 tabletter om dagen. Det verkar lättare för läkarna att skicka hem mig med en massa tabletter än att låta mig gå till en psykolog, säger Susanne Johansson.

Uppgivenheten hos Susanne är stor. Hon vill tillbaka till ett normalt liv - men det tar emot.

- Alla dessa tabletter har gjort mig beroende. Jag vill inte att mitt liv ska vara över innan jag ens hunnit fylla 30, säger Susanne.

Hon började må dåligt när hennes bästa väninna dog i akut hjärtstillestånd 1995. Då var Susanne 22 år.

"All trygghet försvann"

Tre år senare blev det för mycket.

Susanne pluggade på Komvux samtidigt som hon hade två extrajobb, på ett vårdhem och i en fabrik. Då rasade hennes värld samman på nytt, när hennes mamma dog i cancer.

- Jag hade det stressigt redan innan men när detta hände försvann all trygghet. Jag hamnade i en djup depression och fick inte rätt vård.

I januari 2000 sjukskrevs Susanne på heltid. Ett år senare förtidspensionerades hon.

Susanne är besviken över hur utbrända behandlas av samhället. När allt var som värst ville hon bara ha någon kunnig att få prata med. Det enda hon fick var mediciner.

- Landstingsvården har inte behandlat mig som en människa. Jag har förlorat de bästa åren i mitt liv och jag kommer längre och längre från den person jag en gång var.

Har svårt att gå ut

Som ung och förtidspensionerad fördriver hon tiden med att läsa böcker och titta på tv i sitt hem i Borås. Ensamheten är stor.

- Jag har svårt att gå ut och har förlorat en del gamla vänner i och med sjukskrivningen.

I februari nästa år ska hennes förtidspensionering omprövas. Inget talar för att hon kommer friskförklaras.

Åsa Svensson, 22, växeltelefonist, Nyköping

får stöd av sambon En envis sambo hjälper Åsa på väg tillbaka till ett friskt liv. "Utan honom tror jag inte jag skulle ha klarat det här", säger Åsa.
Foto: RICKARD LAVING
får stöd av sambon En envis sambo hjälper Åsa på väg tillbaka till ett friskt liv. "Utan honom tror jag inte jag skulle ha klarat det här", säger Åsa.

Solveig Normelius, 40, lokalvårdare, Sollentuna

drömmer om jobb Efter magkatarr gick armbåge och knäskål sönder. Solveig har varit sjukskriven sedan i höstas.
Foto: JERKER IVARSSON
drömmer om jobb Efter magkatarr gick armbåge och knäskål sönder. Solveig har varit sjukskriven sedan i höstas.

Birgitta Haurula, 43, vårdare, Kiruna

nya arbetstider Ett nytt jobb, men framförallt ett nytt schema, räddade Birgitta.
Foto: ALF LINDBERG
nya arbetstider Ett nytt jobb, men framförallt ett nytt schema, räddade Birgitta.

Aftonbladets läsartelefoner blev nerringda. Mejllådan fylldes snabbt. Stressade, utbrända och långtidssjukskrivna kvinnor hörde av sig efter Aftonbladets larmartikel i går. För några har det redan vänt. De är tillbaka på jobbet efter en tung livserfarenhet. Men många kämpar fortfarande mitt uppe i en långtidssjukskrivning. Alla med samma fråga hängande över sig: - Kan jag någonsin komma tillbaka till jobbet?

Andreas Bjunér