– Jag har haft alla sjukdomar utom ebola

Foto: Börje Thuresson
RELATIONER
Foto: Börje Thuresson

Har du jobbat som pizzabagare och haft smeknamnet ”Katarina-Katastrof”?

– Ja, är det omoraliskt, eller? Jag var inte så vidare skicklig servitris. Jag var i växande ålder. Det var för mycket armar och ben. Men vad jag åt av dessa pizzor! Och milkshakes. Jag blev jättefet på kuppen.

Du blev så fet att du fastande i dörren?

– Nej, jag glömde beställningar och gjorde så mycket fel. Jag fick gå i disk hela tiden, det var straffet.

Vad skrämmer dig?

– På lilla eller stora planet? Jag kan bli skrämd av att känna mig otrygg.

Hur? Ekonomiskt eller känslomässigt?

– Känslomässigt. Med vissa människor eller i vissa sammanhang. Jag kan plötsligt känna mig så otroligt otrygg, inte riktigt veta hur man ska göra.

Vad gör du då?

– Jag försöker att aktivt söka upp sånt jag vet är tryggt. Allt ifrån att åka hem till att söka upp folk jag känner igen.

Så du söker inte upp det otrygga för att lära dig hantera det?

– Nej. Inte på ett medvetet plan, i alla fall. Men jag hittar mig själv i sådana situationer hela tiden och undrar hur jag hamnade där. Vi styr oss själv på så många nivåer. Jag har börjat skriva upp mina drömmar nu och då förstår jag hur mycket som händer och som kroppen sköter om själv. Man gör hela tiden resor utan att tycka att man köpt biljetten själv.

Jag har läst att du är rädd för att gå till doktorn. Varför det?

– Jag vill inte veta.

Är inte fantasin värre?

– Uppenbarligen inte. För vissa är den det. Det finns ju två sorter, de som går hela tiden och de som ogärna går. Det finns inget värre än att se en doktor titta ner i sina papper och rynka pannan.

Har du råkat ut för det?

– Nej. Så jag förstår inte var rädslan kommer ifrån.

Är du hypokondriker?

– I perioder.

Vilken är den värsta sjukdomen du har trott du haft?

– Jag har haft allt utom ebola.

Skulle du hellre ta livet av dig än att bli ett kolli på nåt vårdhem?

– Usch, vilken hemsk fråga! Jag är inte särskilt bekväm med dödstanken, jag skulle nog leva på hoppet. Tro att om jag bara får ligga och vila lite så ska jag upp och dansa.

Du har träffat Michael Douglas, Kofi Annan och Susan Sarandon utan att bli imponerad. Vad krävs för att imponera på dig?

– Inte så himla mycket. Jag blir imponerad av folk som är i sig. Utan att låta pretto. Det imponerar djupt på mig, det verkar vara det svåraste som finns.

Har du träffat nån?

– Ja, Mattias Klum. Han är i sig. När han berättar om världen är den inte ond. Hans sätt att prata om ett litet löv i en stor regnskog, jag blir lycklig av att höra på honom. Men jag blir inte imponerad av nån bara för att han heter Michael Douglas.

Men han är ganska sexig?

– Nej. Han är för kort också. Han är inte så sexig.

Du är 1 77 cm. Kan du bli kär i nån som är kortare än du?

– Det har jag varit.

Vad är kärlek?

– När allt får en egen dimension.

En helig känsla?

– Ja, just det. Ett heligt rum. Där kan förutfattade meningar, nojor och krav släppa. Man vågar ta bort det.

Vad är viktigast – att älska eller att bli älskad?

– Att älska.

Hur många älskar dig?

– Tillräckligt många.

Drömmer du om tvåsamhet?

– Ja.

Det ryktas om dig och Niklas Strömstedt. Ligger det nån sanning i det?

– Det får fortsätta att gå rykten. Jag tänker inte säga om det ligger nån sanning i det.

Nåt kan du väl säga?

– Det verkar som om vissa tidningar tror att om man är kändis så är det ”om man gett sig in i leken får man leken tåla” som gäller. Som om man skulle betala lite för att det är så jätte-skoj att synas i tv. Strunt. Jag behöver inte säga någonting. Det är mitt privatliv och mina känslor. Bojkotta skvallerpressen.

Du är ensamstående mamma. Hur får du ihop det?

– Det är svårt. Många pratar om att en separation skulle var den enkla vägen ut. Men det är precis tvärtom. Nu har jag – jag vill inte alls kalla det tur, för det är bara så det ser ut – men Johan och jag har en bra relation. Det är inte att lämna en påse på dagis och byta varannan vecka. Barnen är hos oss båda i korta perioder. Det svåraste av allt är saknaden när jag inte har dem.

Inte det dåliga samvetet när du har dem?

– Nej, men det är svårt att var ensamstående förälder. Om man blir arg är det bra att ha den andre som kan balansera en till exempel. Det är det som är så bra när man är en familj.

När ska man skilja sig?

– Jag har många kompisar som skilt sig och det ser så otroligt olika ut för alla. Det är svårt att veta var gränsen går, men man ska självklart inte gå omkring och känna sig olycklig och ensam. Men man ska nog försöka få hjälp först.

Vad har du lärt dig av dina barn?

– Det är så lite i livet som bara är. Men kärleken till barnen är det. Den kan man inte trassla till eller förställa eller vara rädd för. Den bara är. Så jag har lärt mig någonting stort av mina barn.

Vad avslöjar handstilen om Kattis?

Här fortsätter intervjun med Kattis Ahlström.

Caroline Giertz (sondag@aftonbladet.se)