– Isak får bli ett turnébarn, som jag var

Men först blev Malin Berghagen förtvivlad över graviditeten

1 av 3 | Foto: Andreas Lundberg
Malin Berghagen med sonen Isak, 3 månader gammal. – Han måste ha en viktig uppgift att fylla eftersom Tommy jobbade i Malmö och vi knappt hann träffas under den perioden som han blev till, säger Malin.
RELATIONER

36 år gammal och med tre barn tyckte Malin Berghagen att det var dags att satsa på teaterkarriären på allvar igen.

Men så blev hon oplanerat gravid. Den tredje juni föddes Isak.

I en intervju med Aftonbladet Söndag för två år sedan sa Malin Berghagen att hon inte skulle skaffa några fler barn, utan ägna sig åt dem hon hade.

Men så sitter ändå Isak bredvid oss i dag!

– Jag skulle inte ha fler barn heller. Jag blev förtvivlad över graviditeten. Jag hade tänkt jobba rätt mycket med teater framöver. Allt kändes kanonkul, men plötsligt började jag må dåligt och fattade inte vad det var eftersom jag var säker på att jag inte var gravid.

– Han kallades ”lilla sabotören” ett tag. Men jag har ju fixat det förut, så nu får han bli ett litet turnébarn istället, precis som jag har varit. För jag tänker inte ta mammaledigt lika mycket som jag gjorde förra gången, eftersom de andra barnen också är större. Dessutom längtar jag efter att få börja jobba igen.

Hur blir man som turnébarn då?

– Väldigt social eftersom du träffar så mycket spännande människor. Fördelen är också att du kan sova överallt, i turnébussar och i mammas knä.

Blir inte alltid det minsta barnet mest bortskämt?

– Jo, så är det redan. Alla pussar och kramar på honom ständigt.

Beskriv dina fyra barn.

– Christopher skrämmer mig redan med att han ska flytta till Florida och plugga och spela golf. Han är väldigt duktig på golf och känner att han vill satsa på det under gymnasiet. Så fort Tommy är borta tar Christopher på sig rollen som mannen i huset och tar ansvar. Han är oerhört gullig mot sina småsyskon.

Näst äldsta dottern, Love?

– Love är en stor konstnärssjäl. Jag känner att vi kanske borde flytta till Stockholm när det blir gymnasiedags för henne, där finns skolor som skulle passa henne. Hon är enorm, helt oerhört kreativ.

Din och Tommys dotter Linn, då?

– Linn kommer att bli drottning. Hon gifter sig med någon prins. Hon är den smarta som har koll på allting. Hon ser till att hon får det bra, det är jag övertygad om.

Isak då?

– Han måste ha en viktig uppgift att fylla eftersom han blev till trots att Tommy jobbade i Malmö och vi knappt hann träffas under den perioden som han blev till.

Din mamma födde dig som ung, du fick Christopher som ung. Mycket talar för att även dina barn blir unga föräldrar.

– Jag har sagt till mina barn att de ska plugga och jobba så att de får in en buffert innan de skaffar barn. Men de kommer ju inte att lyda mig, precis som jag inte lydde min mamma. Tommy är ju redan morfar, hans äldsta dotter Angelica, som är 22, har barn.

Så du har inget att säga till om?

– Nej, de går nog sin egen väg.

I mitten på augusti döptes lilla Isak utomhus, hemma hos mormor Barbro ”Lill-Babs” Svensson i Järvsö. Efter dopceremonin gick Malin, tillsammans med en vän, ut i skogen nära hemmet i Järvsö och begravde Isaks navelsträng vid ett träd. Sedan bad de om välgång för den yngste sonen i alla väderstreck.

Det övernaturliga och mystiska har alltid lockat Malin Berghagen.

Jag vet att du ofta bär ett kors som din pappa fått välsignat av påven, är du troende kristen?

– Jag är ju kristen eftersom jag är döpt, konfirmerad och gift. Men jag är inte så mycket för religioner. Jag tror att det finns en universell kärlekskälla, en energi där man kan hämta kraft. Men jag tror inte på någon gubbe med skägg.

Har du alltid varit intresserad av religion?

– Jag kallades ”lilla häxan” när jag var liten, jag höll på med örter om någon var sjuk, jag provade med rosenvatten. På midsommaraftnar har jag alltid gått ut och pratat med skogen. Jag har alltid haft ett intresse för det andliga.

Och så håller du på med yoga.

– Jag började med yoga när jag var rätt ung, bara tio år någonting, men sedan tog annat överhanden. Jag återupptäckte yogan för ett tag sedan och nu jobbar jag som instruktör och driver ett yogacenter här i Järvsö.

Du hade bulimi när du var ung, har du någon nytta av yogan för att inte få återfall?

– Yogan hjälper jättemycket. Man accepterar verkligen sin kropp inom yogan och det är det viktigaste för att inte få återfall.

Varför fick du bulimi?

– I veckotidningarna är det så dubbla budskap, dels ”så bantar du 15 kilo” och så är det ”baka Margaretas feta bullar”. Dessutom bantade alla, mamma bantade och tänkte kanske inte på vad som sas om vikt hemma så jag blev fixerad kring hur jag såg ut.

Det var två år sedan du gjorde något för tv och så går du nu direkt in och kniper en av huvudrollerna i SVT:s storsatsning ”Stora teatern”.

– Jag gjorde en provfilmning, sedan var det klart. Och det var precis vad mitt ego behövde. Att få träffa alla dessa stora skådisar, Thomas Hellberg, Per Oscarsson, Johan Rabaeus. Det var fantastiskt.

1996 hoppade du av din roll i uppsättningen ”Tvillingarna från Venedig” på Dramaten. Om du fick chansen på Dramaten igen, skulle du ta den då?

– Jag har en mentor, en människa jag ser upp till väldigt mycket och det är Suzanne Reuter. Hon har visat att man kan göra en paus, vara hemma med sina barn och sedan komma tillbaka större än någonsin. Så jag är inte alls främmande för att jobba där igen.

Hör du av dig till Suzanne för att få stöd?

– Hon vet om att jag ser upp till henne, det har vi pratat om flera gånger. Men det är inget riktigt mentorskap på det sättet att jag ringer henne och frågar om saker.

Hur var Dramaten den korta stund du var där?

– Jag kom dit och då mötte Jarl Kulle mig i korridoren och sa ”Välkommen till Dramaten, Malin”. Har man fått ett välkomnande av Jarl Kulle så går det inte att bli så mycket större, utifall jag skulle börja där igen.

Under de veckor du var på Dramaten, kissade du då någon gång på Ingmar Bergmans privata toalett?

– Nej, ha-ha, det gjorde jag inte. Däremot har en gemensam vän till mig och Bergman berättat att han sagt ”Hon är ju duktig, den där Malin”.

Hur tar man det?

– Man blir ju jätteglad såklart.

Läs fortsättningen på intervjun med Malin

3 röster om Malin

Foto: Andreas Lundberg, Gunnar Ask

Daniel Frodin (sondag@aftonbladet.se)