”Cancerbeskedet kändes som en dödsdom”

Fem dagar senare hade Gabriella, 23, förlorat sitt bröst

RELATIONER

UMEÅ

22 år. Och bröstcancer?

Gabriella Granström trodde inte det var möjligt.

Sjukdomen finns knappt bland kvinnor under 25.

- Jag var den yngsta bröstcancerpatient de någonsin haft.

Labradoren Wilma fick Gabriella av släkt och vänner efter cancerbeskedet. - Utan Wilma hade jag nog haft dagar när jag bara låg kvar i sängen och grubblade, säger hon.
Foto: Hanna Teleman
Labradoren Wilma fick Gabriella av släkt och vänner efter cancerbeskedet. - Utan Wilma hade jag nog haft dagar när jag bara låg kvar i sängen och grubblade, säger hon.

Det var pojkvännen som upptäckte knölen. En liten, hårt sammanpressad sten på tre centimeter i vänster bröst.

- Jag trodde ”Jamen det är väl ingenting”, säger Gabriella.

Det var alla hjärtans dag förra året. Dagen efter Gabriellas födelsedag. Hon hade just fyllt 22.

Fem dagar senare var bröstet borta.

- Jag var den yngsta bröstcancerpatient de någonsin haft, säger Gabriella.

Beskedet kändes som en dödsdom.

- Jag trodde jag skulle dö.

Hon levde i ett chocktillstånd.

- Man tror att man är förberedd, men det är man ju inte, säger hon.

Bröstcancer existerar nästan inte hos kvinnor under 25. På sex år har 14 så unga kvinnor fått sjukdomen. Gabriella Granström var en av dem.

Ville bara ta bort det sjuka

Bröstet förlorade sin betydelse för henne - just då.

- Jag ville bara ta bort det sjuka.

Men efter operationen var hon mycket ledsen.

- Jag tänkte så dumt - "Nu vill min sambo inte vara tillsammans med mig när jag bara har ett bröst".

Gabriella förlorade inte bara bröstet. Hon tappade håret också - av cellgifterna. När sista hårtofsen föll grät hon.

Håret värre än bröstet

- Att tappa håret DET var det värsta. Trots att håret växer ut igen var det värre än att förlora bröstet.

- Jag kände mig oattraktiv och okvinnlig, säger hon.

Håret har vuxit ut igen. Oxblodsfärgat. Och på plats i vänster bh-kupa ligger en bröstprotes i silikon.

- Jag har accepterat att jag har ett bröst. Jag känner mig som kvinna ändå. Men det känns som jag vill skona omgivningen från sanningen.

Gabriella har också fått flera biverkningar av medicinerna.

- Jag har ingen menstruation. Jag är i klimakteriet, kan man väl säga. Jag har svettningar och torra slemhinnor.

Så länge hon äter antiöstrogenerna kan hon inte skaffa barn. Gabriella ska ta medicinerna i fyra år till. Då är hon 27.

”Undrar om jag får barn”

- Jag undrar om jag kommer att få några barn. Just det tycker jag är jobbigt. Det är många i omgivningen som fått bebisar eller är gravida.

Sjukdomen har också påverkat sexlusten.

- Sexlivet har väl inte varit det bästa. Det har gått på sparlåga. Men det har faktiskt blivit bättre, säger hon.

Och trots prövningarna så har förhållandet med pojkvännen Jonas Björkman både överlevt och stärkts.

- Vi är så trygga med varandra. Du kommer inte att tro mig, men vi träffades när jag var 15.

Ibland sörjer Gabriella lättsinnigheten, ungdomen som gick förlorad.

- Jag kan känna att jag fick bli vuxen för fort. Ibland önskar jag att jag blev den där dumma lilla flickan igen.

Tidigare artiklar i serien

I morgon

Karin, 36: – Mina barn frågar om jag kan dö.

Mary Mårtensson