Kärlek på tv – då byter jag kanal

RELATIONER
Foto: Per Björn

 Det är jättetrendigt att vara singel – bli en du också.”

Tv-producenterna trampar nästan ihjäl varandra för att sälja konceptet ”den lyckliga singeln” – en snygg storstadsbo med god ekonomi. Singeln har givetvis valt sin situation själv och har aldrig mått så bra som när han/hon kan ha tillfälligt sex utan krav och finna sig själv. Semestern på franska Rivieran tillbringas ensam eller så tar han/hon med sig

någon som kan roa dem. Det finns sådana singlar, jag känner en av dem. Och så finns det vi andra.

Vi som önskar att vi vore lyckliga singlar men som tröttnat på att äta middag för en, spendera julen med familjen och nyår med kompisarna. Vi som byter kanal när det blir

kärleksscener på tv och glor surt när tonåringar hånglar i tunnelbanan. Vi som konstaterat att singellivet inte är en rosaröd Starlet från 1982.

Jag har varit singel i drygt två år och har under denna tid pendlat mellan likgiltighet och desperation. Jag har insett att singellivet inte bara är ett civilstånd utan ett tillstånd. Jag kan komma på mig själv med att planera hela mitt framtida liv med killen i kassan på Konsum och alltid städa lägenheten innan jag går ut på krogen, för man vet ju aldrig...

Min taktik just nu är att söka på bred front. Kanske finns min livspartner i en kort och rund man som på resande fot säljer mirakelmoppar.

Jag försöker se bortom idealkillen (lång, mörk, äventyrare med hund) som under mina två år som singel ännu inte tagit mig med storm och sedan bjudit på frukost på sängen.

Therese Holmberg