Micke och Mia gifte om sig efter krisen

”Vi ser det inte som att vi hittat tillbaka. Vi har börjat om”

Efter att Micke och Mia gift om sig har deras förhållande fått en helt ny styrka.
Foto: gabriella mellergårdh
Efter att Micke och Mia gift om sig har deras förhållande fått en helt ny styrka.
RELATIONER

Otrohet behöver inte vara slutet för en relation. Mia och Micke Martinson är hoppet personifierat. I somras förnyade de sina vigsellöften.

– Även om det har hänt som ingen ville och som alla varnar för så finns det en väg tillbaka, säger Mia.

Micke och Mia Martinsson med deras son Elias, 6.
Micke och Mia Martinsson med deras son Elias, 6.

De gifte sig 1991, och elva år senare står Mia och Micke Martinson i sommargrönskan hemma i sin trädgård och lovar varandra trohet en gång till.

I de nya vigselringarna är bägge datumen ingraverade.

– Men man känner att det här var vårt riktiga bröllop, säger Micke.

– Det var så starkt och kändes mycket mer riktigt än första gången. Den här gången visste vi vad vi gick in i, säger Mia.

Berättelsen andas hopp. Från en bottenkörd relation till ett förnyat äktenskap. Från hemligheter och vita lögner till en befriande sanning. Deras gemensamma väg började när Mia var knappt 20 år. Förälskade och glada att ha ”kommit i hamn”.

– När det i själva verket var då det började.

Det dröjde inte länge förrän deras olika personligheter gjorde vardagslivet till ett oberäkneligt minfält. Micke var van från sin uppväxt att snarare gå runt en konflikt än att bemöta den. Mia var den fina flickan, pastorsdottern, som kom in i någon slags försenad pubertet och vände all sin frustration mot Micke.

– Men ju mer jag försökte göra mig förstådd, desto mer slöt du dig, säger hon, vänd mot Micke.

Micke gick som på nålar

Det kunde gälla allt ifrån småsaker i hemmet likaväl som känslan att inte bli sedd och bekräftad. Micke gick som på nålar där hemma. ”Jag måste ta ut soporna så att hon inte blir arg. Jag måste gå ner med tvätten.” Han trodde att om han bara var henne till lags skulle hon älska honom. Hon gick i taket för att han inte förstod att det inte alls handlade om tvätten.

Mia ville bara var att han skulle ha en egen åsikt, vara sig själv.

De fick sonen Elias, men deras äktenskap kämpade fortfarande i uppförsbacke. Kanske hade de mycket emot sig bara genom arbetsmiljön som musiker, tror Mia. Alltsedan de träffades för första gången, som sångerska och keyboardist, har de arbetat musikaliskt tillsammans. Tidigt bestämde de sig för att inte bli ett ”sånt där klängigt par” som skulle kramas och hålla om varann hela tiden. Men för Mia och Micke slog det över åt andra hållet.

Deras relation blev så oerhört professionell att efter ett år i samma krogshow var det flera i personalen som inte hade en aning om att de ens var ett par.

Studier och spelningar varvades med extrajobb och försök till familjeliv.

Bröt äktenskapslöftet

Mia kände sig allt mer utarbetad och sliten och mindre och mindre förstådd av Micke.

– Och i detta träffar jag en man som förstår mig helt. En riktig tvillingsjäl som har allt som inte Micke har. För vem kan vara en öppen och lyhörd människa när man ständigt går på tå, livrädd för att göra fel, säger Mia.

I början kändes det bra att hon hade en vän att prata med.

– Men samtalen drog ut längre och längre inpå nätterna och till slut hände det oundvikliga – vi blev kära i varandra.

Hela hennes uppväxt hade hon fått höra hur fel det var. Otrohet, att bryta äktenskapslöftet – det var helt otänkbart.

– Men det hände. Och plötsligt började jag brottas med frågan om jag hade ett val. Kunde jag välja en annan väg, att lämna Micke? Och jag upptäckte att jag hade möjlighet att välja, även om det fick allvarliga konsekvenser.

”Jag ville bara dö”

Mias tankar blev allt svartare.

– Jag ville bara dö. Det kändes som om alla skulle må bättre om jag inte fanns. Elias skulle slippa se mamma gråta. Micke skulle kunna börja om med en ny kvinna som förstod honom bättre.

När Micke åkte på skidresa och Elias hälsade på hos farmor och farfar fick Mia ett efterlängtat tillfälle att vara ensam och reda ut sina tankar. Ingen visste vad som pågick, trodde hon. När hon satte sig i bilen för att åka till den andra mannen hade hon bestämt sig – för att lämna Micke.

Men utan att Mia visste det hade hennes bror som anat oråd följt efter henne i bilen och larmat resten av familjen när han såg vart hon var på väg.

– Helt plötsligt fick jag en massa konstiga SMS. ”Vänd bilen, vi vet vad du håller på med. Kom tillbaka, vi älskar dej.”

Chockad och skärrad försökte Mia hålla rak kurs med foten på gaspedalen men hon kom till den punkt när bilen bara skakade och stannade.

– Jag var så knäckt och tillintetgjord när jag vände bilen hemåt igen. Vid ett par tillfällen körde jag ut mot mittlinjen för jag visste att det skulle göra så ont det som väntade. Bara förnedringen att erkänna för mina föräldrar vad som pågått. Jag hade ljugit för mina närmaste.

Gick till psykolog

Rösten tjocknar, Mia berättar. Hon sluter ögonen.

– Mitt i allt slutade jag aldrig tro att Gud fanns nära. Barnatron har jag alltid haft med mig, men det innebär ju inte för den skull att livet blir lätt.

Trots att Mia hela tiden försökt tala klarspråk med Micke ville han inte förstå att det var sån kris som det verkligen var. Och vägen tillbaka blev inte enkel. Mia fick diagnosen depression och båda två gick på varsitt håll hos psykolog för att få hjälp att se sig själva och möta varandra.

”Allting brast”

När de blev tillfrågade att sjunga på en gudstjänst tvekade de. Kyrkan med, som Mia säger, ”alla äppelkäcka människor” hade inte precis varit den plats de längtat till under den här tiden. Och vilka var de att ställa sig på estraden? Men det blev en gudstjänst de sent skulle glömma.

– Allting brast. Det var en sån total förkrosselse, säger Micke

– Vi förstod vårt totala behov av sanning. När vi började söka sanningen i Gud kunde vi också se oss själva och varandra med helt andra ögon. Det ligger en hemlighet i att kämpa för det Gud sammanfogat.

Behovet av att förnya vigsellöftena växte sakta men säkert fram. De pratade med sin pastor och fick klartecken. Men före den nya vigselceremonin kände båda att de behövde göra en rejäl rensning i det förflutna. Ingen skulle gå in i de nya löftena med falska förhoppningar. En kväll hemma började de berätta allt. Inget lämnades åt slumpen.

– Det var en total förlåtelse. Vi kände att vi hade del i varandras misslyckanden, vi kunde inte anklaga varann, säger Micke.

– Sanningen befriar verkligen, säger Mia. Och lögnen binder. Vår rensning var nog en av de mest andliga upplevelser jag haft. Man fick en liten smak av Guds förlåtelse. Båda beskriver det som har hänt som ett under.

– Det vi har gått igenom har varit en mardröm på många sätt, säger Mia.

Många har sagt att det var fantastiskt att vi kunde hitta tillbaka till varandra, men vi ser det inte som att vi ”hittat tillbaka”. Vi har börjat om.

Gabriella Mellergårdh (sondag@aftonbladet.se)