”Jag fick smak för grodlår”

RELATIONER

Aftonbladets reporter Kicki Norman har själv fått psykolog-coaching för att få kläm på parrelationer och tvåsamhet. Här är hennes historia.

Jag tycker verkligen det är roligt att vara singel, men när väninnorna började bjuda in till parmiddagar istället för schlageraftnar såg min stol på kortänden väldigt ensam ut.

Så jag gick en en psykolog och hällde ut mitt stressade hjärta i hennes knä:

”Varför är det bara fyllon och idioter som vill ha mig? Varför är alla BRA män redan tagna?”

”Det är de inte alls”, sa psykologen, klappade mig på handen och skickade ut mig på date, beväpnad med en liten lapp som jag kunde titta på när daten blev alltför outhärdlig. Där stod ”Fokusera på saker du tycker om. Luktar han gott? Hur känns han då du råkar ta på honom?”

Daten var liten, satt och lite rund över byxlinningen. När hans korta ben fraktade kulmagen över bargolvet med sviktande steg liknande han närmast en studsande groda. Hu! Jag bestämde mig genast för att smita iväg så fort som möjligt men tog ändå upp psykologlappen och tittade på den. Luktar? Känns?

Jag gjorde en avsiktlig överhalning på barstolen och ”råkade” greppa daten om låret för att inte helt tappa balansen. Under de fula jeansen kände jag hårda, manliga benmuskler. Hm. Jag bestämde mig för att stanna ett tag.

Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta för min pojkvän att när han studsade över golvet den där första gången, tyckte jag att han såg ut som Kermit. Men efter att jag hade klämt på hans muskulösa lår lyckades jag snusa honom lite i nacken (då han var vänd åt ett annat håll) och upptäckte att han luktade Man. Sedan såg jag hans vackra ögon, breda bringa, starka armar och tja, några månader senare var vi ihop. Idag vet jag att han inte bara är omtänksam, kärleksfull, intelligent och rolig. Han är snygg också.

Men om inte en psykolog hade fått min intellektualiserande, rationaliserande hjärna att börja lita på känslan hade jag fortfarande suttit på den ensamma platsen vid parmiddagarnas kortände. Då hade jag fortfarande trott att min prins var en groda.

Kicki Norman