Startsidan / Wendela

”Lilja hade kastats ut”

Aftonbladet granskar hur sexslavarna behandlas

300 till 500 kvinnor blir varje år offer för trafficking i Sverige.

Polisen behöver deras vittnesmål och kvinnorna behöver hjälp.

Men en ny rapport visar att ingen tar ansvar och att många av kvinnorna fortfarande avvisas från Sverige till en okänd framtid.

Många svenskar har sett Lukas Moodyssons film Lilja 4-ever som bygger på 16-åriga Dangoele Rasalaites öde. En ung kvinna från Litauen som lurades till Sverige och blev tvingad att sälja sin kropp. I januari 2000 tar hon liksom Lilja i filmen livet av sig genom att hoppa från en bro.

Minuterna innan hon hoppar passerar Lilja en kvinnlig polis på en bensinmack.

”Finns inga rutiner”

Aftonbladet har pratat med poliser, åklagare, socialtjänst och Migrationsverket för att ta reda på vad som hade hänt om hon hade vänt sig till denna.

Svaret är: Det beror på vem hon möter.

– Hon skulle antagligen ha blivit hemskickad. Det finns inga rutiner. Det beror på hur mycket polisen har att göra, säger Agnetha Borg, chef för socialtjänstens prostitutionsgrupp i Stockholm.

– Eftersom hon är under 18 ska socialtjänsten föra en utredning om vad som är bäst för henne. Om hon ville medverka till att de som förödmjukat henne åkte fast hade vi försökt ordna ett tillfälligt uppehållstillstånd, säger Wiiu Lillesaar på Migrationsverket, region Stockholm.

Är det verkligheten du beskriver eller en drömbild?

– Tyvärr beror det på vem hon träffar på. Visst hade det kunnat inträffa att hon sattes på första bästa färja eller flyg hem.

Vem har ansvaret?

I somras gjorde stiftelsen Kvinnoforum en översyn av hur offer för trafficking tas emot i Sverige.

Den ger samma bild som alla Aftonbladet pratat med:

  Ingen vet vem som har ansvaret för kvinnorna.

  Ingen vet vem som ska betala.

– Resultatet var skrämmande. Det visar en total brist på ansvarstagande, säger Carolina Wennerholm på Kvinnoforum.

I ”Gyllene Ratten-utredningen”, den största trafficking-härvan hittills i Sverige, avvisades alla kvinnorna till sitt hemland efter ett kort förhör. Flera av kvinnorna fick man aldrig tag på igen.

– Jag kan fortfarande inte lagligt sett behålla de här kvinnorna i Sverige trots att den viktigaste bevisningen är deras berättelser. Här kolliderar min utredning med utlänningslagstiftningen, säger kammaråklagaren Hans Ihrman.

Kvinnorna skadas mer

Förutom att det gör det svårare att få fast slavhandlarna gör Sveriges beteende att kvinnorna far ännu mer illa.

– De har rätt att bo under värdiga och bra förhållanden och få hjälp av personer som kan deras problematik under utredningstiden. Om de sedan skickas hem ska vi se till att de har någon som tar emot dem, säger Agnetha Borg.

Hon kräver en nationell handlingsplan för hur de här kvinnorna ska tas om hand.

– Vi har ett ansvar. De här kvinnorna befinner sig på svensk mark och utnyttjas av svenska köpare. Det handlar om grundläggande mänskliga rättigheter, säger Carolina Wennerholm.

Christina Larsson
Följ wendela
Om Aftonbladet