Roine, 50:”Jag kände mig lurad”

RELATIONER

Roine, 50, och hans fru hade precis gift sig och byggt hus när hon ville skiljas. Över en natt slogs drömmen om den lyckliga kärnfamiljen i spillror.

”Där satt jag alldeles ensam i ett hus som var tänkt för en hel familj. Jag kände mig misslyckad”, säger Roine.
Foto: rolf johansson
”Där satt jag alldeles ensam i ett hus som var tänkt för en hel familj. Jag kände mig misslyckad”, säger Roine.

– Jag kände mig grundlurad, säger Roine.

Frun och den då ett år gamla dottern flyttade till en lägenhet i stan. Kvar i huset blev Roine med nyslipade golv, nya köksluckor, nytt badkar – och ett krossat hjärta. Beslutet om skilsmässa kom som en total överraskning. Förvirringen var stor och frågorna många. Vad gjorde jag för fel? Kunde jag ha förhindrat detta? Duger jag inte som människa? Roine klandrade sig själv om och om igen.

– Där satt jag alldeles ensam i ett hus som var tänkt för en hel familj. Jag kände mig misslyckad. Det var så tydligt att någonting hade gått fel. Ett äktenskap ska vara livet ut, säger Roine.

Han var ledsen över att ha blivit dumpad och frustrerad över att inte kunna påverka situationen. Men den största sorgen var insikten om att han inte skulle få se sitt barn varje dag.

– Jag tänkte hela tiden på min dotter. Det kändes tungt att inse att hon skulle bli ett av alla skilsmässobarn med låtsaspappor och plastsyskon som man läst så mycket om i tidningarna. Nu skulle hon dyka upp som en liten svart krumelur i SCB:s skilsmässostatistik. Det irriterade mig, säger Roine.

Sa nej till vårdnaden

Han gick med på att låta före detta frun ha ensam vårdnad om barnet. Dottern skulle bo hos honom var tredje helg.

– Jag tackade själv nej till gemensam vårdnad. Har man gemensam vårdnad är risken stor att barnen används som vapen, säger han.

Trots besvikelsen över det spruckna äktenskapet beskriver Roine skilsmässan som ”lycklig”.

– Jag var aldrig särskilt arg. Det tjänade ingenting till. Jag ville ha lugn och ro och försökte sätta mig över de värsta känslostormarna. Det var mitt sätt att hantera det hela och det fungerade bra för mig.

Roine fick mycket stöd och hjälp från omgivningen. Människorna i den lilla by där han bodde kom hem till honom i huset och kokade kaffe och bredde smörgåsar.

– Jag blir alldeles varm när jag tänker på hur de ställde upp på mig. Om jag inte hade haft möjlighet att ventilera mina tankar och känslor med dem tror jag att jag hade blivit socialt störd.

Han har idag bra kontakt med sin före detta fru och träffar sin tonåriga dotter regelbundet.

– Vi har aldrig låtit något gå ut över vår dotter. Det är jag glad för.

Vinn en bok