”Jag ångrar ingenting”

TV-chefen Christina Jutterström i exklusiv intervju

1 av 2 | Foto: Sara Ringström
”Det är inte enkelt att adoptera ett barn själv”
RELATIONER

Vi träffas på det nydesignade kontoret i tevehuset på Gärdet i Stockholm. Ett möte instucket med skohorn i schemat, men Christina Jutterström verkar avspänd och drar upp benen under sig i soffan som en tonårstjej. Ändå har hösten varit full av affärer, minst sagt:

Politiske reportern Erik Fichtelius avslöjades med ”hemlig” Göran Persson-dokumentär.

Barnkanal som inte alla barn kan se.

Falskt alarm om att Robinson ska spelas in på Kuba.

Aktuellt delas.

Många skulle inte stå upp efter alla bråken, men Christina Jutterström är en luttrad kvinna efter åren som chefredaktör på dubbeldrakarna Dagens Nyheter och Expressen.

”Ingen dununge”, säger beundrarna. ”Som att hälla vatten på en gås”, säger belackarna.

Hej Christina, det tog en hel månad innan du sa att du inte tyckte att det var lämpligt med Erik Fichtelius dubbelkommando. Varför dröjde du så länge med svaret?

– Det är ju inte första gången det stormar på mina jobb kan man säga. Den erfarenheten har också lärt mig att vänta, inte rusa iväg och säga någonting direkt som man sedan kanske hängs ut för. Jag tog min tid och hörde mig för med andra runtomkring. Man måste inte alltid säga något omedelbart och under stark press. Jag bestämmer själv när jag uttalar mig.

Du kände verkligen inte till Fichtelius hemliga avtal? Du blev tagen på sängen?

– Ja, det kan man säga. Jag har ju fått förklaringar av Erik Fichtelius i efterhand, som bland annat handlar om källskyddet, men det hade förstås varit bättre om jag och Leif Jakobsson, programchefen, hade blivit informerade om vad som pågick.

Agendahistorien, där du ringde upp mitt i sändning och krävde en rättelse – ångrar du något där?

– Nej, jag kunde kanske ha varit mindre upprörd... men i sakfrågan ångrar jag ingenting. Uppgifter var osakliga och jag begärde därför ett tillrättaläggande.

Är du god vän med Lars Adaktusson idag?

– Jag har inte träffat honom än. Det har varit helger och så har han varit i Irak, men jag har mejlat honom och sagt att jag tycker vi ska sitta ner och prata med varandra.

Du har lovat satsa på det unga, djärva. Ett resultat har vi redan sett: den delade nyhetstimmen. Många tittare är förbannade. Kommer ni att stå på er eller blir det en återgång till vanlig nyhetstimme?

– Det tar alltid tid innan tittarna vänjer sig. De störs i sin vana, men det gäller att ha is i magen för vi tror på det här. Det är noga genomtänkt och analyserat under en längre tid. Faktum är att bara 0,6 procent av tittarna stannade kvar hela nyhetstimmen. Då tycker vi att det är vår uppgift att jobba om så att vi når fler.

– Det handlar inte bara om dem som är unga, utan även om dem mellan 30 och 40. De beter sig också annorlunda, läser till exempel inte tablåer utan zappar mellan program och kanaler. För att nå dem måste vi bete oss annorlunda, ha fler program och fler möjligheter.

Varför sänder den nya digitala Barnkanalen bara på vardagar och inte på helger och lov?

– Det är en ren resursfråga. Jag skulle gärna vilja att den sände mycket mer. Vi har ett uppdrag av staten att starta digitalkanaler, och då har vi börjat med det vi vet att vi är mycket bra på – barn. Och nyheter och sport, som startar den 24 februari.

Är det rätt att sälja digitalboxar med hjälp av barnen?

– Det är egentligen en fråga för statsmakten. Vi har föreslagit att det borde delas ut gratis digitalboxar till alla, men politikerna verkar inte vara intresserade.

Ett garv om dagen, var ett av dina nya tv-löften. Vad skrattade du själv åt senast i tv?

– Ola Lindholm. Jag garvade när han träffade Henrik Schyffert som gick omkring med sin bebis och skulle försöka göra en ”ståuppa” samtidigt. Barnet skrek, det var kaotiskt och väldigt roligt.

Vad är det bästa du har sett på tv någonsin?

– Jag tror att det är Bergmans ”Trollflöjten”. Det var public service som bäst: landets störste regissör, opera, och en föreställning som alla kan ta del av.

Hur kände du dig första gången du såg dig själv i rutan?

– Jag har aldrig gillat att se mig själv i rutan! Men jag minns vad jag hade på mig första gången: en manchesterväst i blågrönt och en svart polo. Det var före stylingens tid.

Vem bestämmer mest över fjärrkontrollen hemma?

– Vi fajtar. Jag vinner oftast för jag kan ju alltid säga att jag måste se för jobbets skull. Senast stod kampen mellan ”Mera Magdalena”, Ingemar ville se när hon sköt vildsvin, och ”Bästa formen” som jag ville se.

Hur gick det?

– Oavgjort. Vi zappade fram och tillbaka.

Innan du tog det här jobbet pausade du från toppjobb i fem år. Smakade inte friheten?

– Jag hade inte så mycket till fritt liv. Jag var student, jag blev professor i Göteborg, sen blev jag doktorand, och så köpte vi då ett jordbruk som min man Ingemar driver, där jag också jobbat en hel del.

Han är alltså lantbrukare nuförtiden?

– Ja. Vi har biffkor och så har vi islandshästar.

– Jag har fått lära mig att sköta djuren själv, för i början jobbade Ingemar fortfarande på Rapport, och då fick jag rycka in. Sen fick jag tyvärr astma, så nu kan jag sällan hjälpa till.

– Jag tycker att det är ett privilegium att få leva två liv. Lägenheten i stan, och jobbet här, och så lantbruket. Jag försöker åka ut en till två kvällar i veckan. Då åker jag tåg, och sitter och läser.

Hade inte ni två stakat ut ett trevligt pensionärsliv, där ni skulle jobba med gården?

– Nej, inte direkt. Jag gillar ju att jobba. Redan innan det här dök upp började jag ju doktorera och så var jag ordförande i 50+, en organisation som ska stötta äldres rättigheter i arbetslivet. Sen var jag ordförande i Sveriges konstföreningar.

Christinas sex största kriser i karriären

Fichteliusaffären Agenda-bråket Robinson – på Kuba Aktuellt delas Barnkanalen barnen inte kan se