forts: Jag vet att jag är väldigt, väldigt älskad

”Jag kommer aldrig, aldrig att banta, jag gillar min kropp”
Foto: Jan Danielsson
”Jag kommer aldrig, aldrig att banta, jag gillar min kropp”
RELATIONER
Foto: Jan Danielsson

Vad var det senast?

– De tyckte att jag inte, det första jag gör när jag träffar män, ska berätta om alla mina dåliga sidor. Jag brukar göra det nämligen: jaså, du älskar mig men jag är lite sådär och sur på morgnarna och jag kommer kanske att vara otrogen och jaha vad säger du nu? Män får upptäcka de sakerna själva så sluta med det, sa de andra. Så nu har jag slutat med det.

– Det här är världens bästa tradition. Så länge min mamma orkar ha den är det underbart, sen tänker jag ta över. Jag har kompisar som ringer mig och frågar: Är det söndagmiddag i kväll? Jag tror att jag behöver det.

Det finns mycket kärlek runt dig.

– Ja, det är så, framförallt är det kvinnor. Jag vet att jag är väldigt, väldigt älskad. För min farmor är jag och mina systrar det viktigaste som finns, hon skulle vända upp och ner på världen för oss. Samma gäller min mamma, och även om min pappa är mer sparsmakad på ett manligt sätt så älskar han verkligen oss. Vi säger ofta ”jag älskar dig” till varandra i familjen, och när vi träffas brukar vi leka ”positiva leken”. Det går ut på att var och en går runt och talar om varför man älskar varann så mycket, en lovebombing-grej, och då gråter vi och blir så där rörda. Det är jätteskönt.

– Sen kan vi vara hårda mot varann också. Det går inte att göra dumma grejer och komma undan det. För mig handlar inte bråka om att göra slut, utan det handlar om att allt ska bli bra.

Men den här positiva övertygelsen har inte riktigt räckt fram till dina relationer med män, eller?

– Jag är helt övertygad om att man har olika självförtroenden för olika grejer, man har ett mot sin familj, ett mot kropp och utseende, ett mot arbetet och ett mot män, eller kvinnor då, alltså mot kärleken.

– När det gäller kärleken är det ju så att jag verkligen älskar killar, och jag har ju varit kär hur många gånger som helst, och jag älskar att vara kär, du vet det här pirret och förväntan och alltihopa. Jag ägnar också otroligt mycket tid åt andras kärleksbekymmer, det ser man väl i programmet. Jag är uppriktigt intresserad.

– Sen har jag själv haft problem med att våga vara riktigt nära. Jag har varit jätterädd för beroende och att ge mig in i någonting för djupt. Jag hade en jättepassionerad relation med en kille i tre år tidigare, men det var så enormt jobbigt. Det blev aldrig någon vila, och när vi hade gjort slut så bestämde jag mig för att gå i terapi.

– Jag sa till terapeuten att jag är inte Woody Allen men jag står inte ut med att inte kunna leva med en man. Jag vill ju ha en stor familj med många barn, sa jag, och det kräver det här och det här av mig. Kan du hjälpa mig med det?

Vad var det för problem du hade?

– Ja, att inte våga ställa krav, att jag inte känner att jag är värd det, alla möjliga såna där ganska tjejiga problem. Och så gick jag hos den här terapeuten, och det funkade. Terapi kan verkligen bryta mönster, jag tror på det. Man kan bota svartsjuka, man kan bota otrohet.

Berätta.

– Min största rädsla i livet är att bli ensam. Jag har längtat så efter kärleken och sökt mig till den och samtidigt varit så rädd att vara i den. Nu är jag inte rädd. Nu vågar jag slänga mig hejdlöst ut i kärleken.

Du är lite av en hjältinna för unga tjejer för att du ser ut som du gör, och verkar trivas så bra med det, i en kultur där idealet är trådsmalt. Varför har just du sluppit komplexfällan?

– Jag blev ju mullig modell redan när jag var 16 år när jag inte själv visste om jag var fin eller ful, men det stärkte mig. Jag har alltid gillat mig själv. Jag är 1,77 lång och stor men proportionerlig. Går jag upp eller ner tio kilo så sätter det sig rätt snyggt. Som kurvig kvinna är det lyxigt att ha det så. Vi har ju gjort ett tjockis-program i Hannah i vår, så jag förstår att många lider, men jag har faktiskt aldrig lidit. Det är klart att jag också har min idealvikt, men jag har inte vägt mig på över ett år. Däremot tränar jag, för det är inte hälsosamt att vara för tjock.

– Tjejerna älskar mig för att jag är som jag är, men också för att jag ser ut som jag gör. De skulle hata mig om jag började banta. Men det kommer jag inte att göra, så det är lugnt.

Är du alltid glad?

– Jag är grundglad, även om jag naturligtvis kan vara arg och ledsen och bekymrad ibland som andra. Det är klart att man inte får nånting om man går omkring och är sur hela tiden. Ler man mot nån på tunnelbanan så är ett litet samtal igång och så blir det lite roligare. Jag skojar om allt, även om mig själv.

3 röster om Hannah

Saga Israelsson, bästa väninna:

Jan ”Zacke” Zachrisson, mentor på Jarowskij-TV:

Foto: Peter Knopp

Stina Stjernberg, mamma:

Åsa Mattsson