Inte brud nog för Bond

Nu får Eva Röse revansch på USA i filmen ”Kopps”

Foto: Maria Östlin
RELATIONER

Succé på teater, succé på bio – solen skiner på Eva Röse just nu.

Själv tycker hon bäst om när den går ned.

Och hade allt gått som Eva tänkt hade hon varit i Brasilien just nu – istället för på scengolvet i Sveriges mest omskrivna pjäs.

Ett telefonsamtal kom emellan.

– De ringde från Stadsteatern och sade: ”Vi vet att du är ledig, men vi behöver din hjälp.” De budade över ett manus. Två timmar senare stod jag på scenen och repeterade, säger Eva Röse.

Rollen var Jelena och pjäsen ”Morbror Vanja”, som just nu drar fulla hus. Anledningen till de snabba vändningarna: Regina Lund, som egentligen skulle ha spelat Jelena, hade blivit sjukskriven.

Tvekade du när du tog rollen?

– Nej, jag skrattade mest eftersom livet är så komiskt. Och jag tror att allt har en mening. Sedan tycker jag väldigt mycket om Thommy Berggren som regisserat. Och pjäsen. Allt kändes som ett kamikazeprojekt att repetera i tre dagar och sedan gå ut och göra.

De säger att Thommy Berggren har svårt för starka kvinnor?

– Det där tror jag inte ett ögonblick på. Jag tror att han uppskattar starka personligheter. Hade det varit så, så skulle han inte kunnat vara regissör och så omtyckt som han trots allt är. Många skådespelare är starka människor.

Var det svårt att hoppa på en produktion som blev så omskriven?

– Nej. Jag lät det inte bekomma mig.

Du har stark integritet, och har sagt: ”Jag vill inte ha tidningarna i mina underkläder.” Det är briljant uttryckt. Korkad fråga: Varför inte?

– Man måste slå vakt om sig själv. Jag vill inte vara ett kommersiellt kabarénummer som man får gå och titta på när som helst. Jag vill inte att mitt privata liv ska stå i fokus. Jag vill själv inte veta för mycket om människor som jag beundrar, artister och skådespelare. Det står ju i vägen! Jag vill bara lyssna.

– Det jag gör pratar jag gärna om. Men inte om den jag är.

Du säger själv att du blivit förskonad. Men tar du illa vid dig när det skrivs om människor som du känner? Till exempel Thorsten Flinck (god vän, kollega, regissör och före detta partner) som det ju stått en hel del om?

– Ibland.

Har ni fortfarande kontakt?

– O ja.

Vill ni jobba ihop igen?

– Ja, det vill vi.

Det finns ju en annan sida av kändisskapet. Går du på premiärer till exempel?

– Jag tycker om att gå ut. Jag har alltid varit en klubbmänniska. Jag är inte mycket för att hinka bärs. Men jag älskar att dansa.

Är det många som söker kontakt med dig?

– Nej. Jag blir inte så igenkänd.

I vilka situationer har det varit negativt att vara så vacker som du är?

– Om folk inte har sett mig på teater eller träffat mig kan de tro att jag alltid ser ut som jag gör på foton. Och därför kan vissa regissörer tro att jag inte kan göra vissa roller. Det har hänt. Och då kan jag tänka att ”Fan, vad trångsynta ni är!” Ett utseende är ju till för att förändras.

– Det jag är mest stolt över är det jag gör på teater, när jag inte är rollsatt som ”den lilla söta”.

En roll som kanske inte var liten och söt, men väl sexig och förförisk är den som Jinx i senaste James Bond-rullen. Halle Berry fick rollen. Men Eva Röse provfilmade faktiskt för den.

Hon skrattar:

– Det var väldigt komiskt. De ville ha en utländsk typ. Jag kom dit där jag skulle provfilma och det var sladdar och ljus och prylar överallt. Hon som var chef för rollsättningen skulle föreställa James Bond och det var henne jag skulle testfilma mot. Så jag skulle vara förförisk mot en dam som såg ut som Bamses farmor och som var närmare graven än ett glas skakad martini ...

– Det är ju bara att gratulera Halle Berry, för själv klarade jag inte av att få fram någon sorts förförisk känsla. Men det var kul och det var en bra erfarenhet.

Eva Charlotta Röse

Foto: Maria Östlin