”Jag tänker inte gömma mig”

Gudrun Schyman talar ut om nya livet

1 av 2 | Foto: Jan Danielsson
RELATIONER

Gudrun Schyman är politikens Robinson.

Att överleva den senaste stormen är en bragd bara det. Hur mår hon egentligen? Svaret är enkelt: Gudrun mår bra.

Det är nästan det första hon säger när vi träffas i Gamla stan i Stockholm. Gudrun Schyman tänker inte ta timeout. Hon tänker inte gömma sig.

– Nej, jag gör ju inte det... (skratt)

– För mig personligen har det förstås varit – och är – jobbigt på många plan. Det är ingen charterresa, men å andra sidan ser jag tydligare hur samhället fungerar, jag ser hur rättsväsendet fungerar, hur media fungerar.

– Man individualiserar och alla låter sig dras med av den här moralpaniken.

Även i ditt eget parti?

– Ja, ingen hinner tänka efter vad som egentligen händer. Man bygger upp en opinion, det skapas en moralpanik och man blir avrättad. Även om man inte är särskilt konspiratoriskt lagd, och det är inte jag, så måste man ändå vara medveten om vad det är för politisk omvärld som detta händer i.

– Att det blir ett sånt tryck i den fråga som rör mina deklarationer har naturligtvis att göra med vilka andra frågor som är aktuella. Och det är EMU, Irak och feministiska frågor, och jag är en tydlig förespråkare i samtliga. Det finns många politiska krafter som ser ett gyllene tillfälle här.

Efter deklarations-affären har du beskrivits som en tragisk gestalt, offer för ditt eget högmod. Har det blivit mer psykologi än politik av den här affären?

– I högsta grad. En privatisering och en psykologisering så till den milda grad. Det är allt från att jag är ute efter ”kickar” till att jag gör mig omöjlig med flit på grund av mitt förhållande till min pappa. Alla de där psykologiserande förklaringarna går ut på att jag har iscensatt det hela, gärna medvetet, att jag suttit där med kvittona och tänkt: Jag tar chansen, jag tar risken, det ska bli spännande att se hur det går.

I och med att du tidigare talade ut om alkoholismen så blir du också lätt att placera i offer-rollen. Ångrar du att du varit så öppen?

– Nej, det är ett förhållningssätt som jag har i livet överhuvudtaget. Jag tycker att det finns stora skäl när man är politiker att också berätta om sina egna erfarenheter. Men då väljer ju jag själv, vad jag vill berätta. Jag vill ju inte att någon annan ska kunna fläka upp mig och säga: Titta här.

– Jag vill samtidigt betona att jag är helt för pressfriheten, makten ska granskas, inte tu tal om saken. Jag anser att det är helt rätt att granska mina deklarationer, även om det tagit sig förskräckande proportioner.

Hur har du orkat med den här tiden?

– Många frågar mig just det: hur orkar du? Hur står du ut med det här? Varför utsätter du dig alltid för såna här hemska scenarier? Men jag tycker man skulle ställa frågan till dem som är aktörer: varför är jag hela tiden så intressant att göra såna här stora spel omkring?

Ja, vad tror du själv?

– Jag tror att det är av politiska skäl. Jag tror att jag har åsikter som irriterar väldigt många, och ett sätt att framföra dem som också irriterar. Det finns anledning att slå till hårt.

Men kan det inte finnas även psykologiska orsaker till att omgivningen är så fixerad vid dig? Det som händer dig är ju bland det värsta som många kan föreställa sig: att ertappas som fuskare, att förlora sin position...

– Ja, så kan det nog också vara. Vad gäller deklarationen vill jag återigen betona att jag har gjort fel. Så är det och det är så inihelvete dumt så det är inte klokt, men jag kan inte backa det. Jag ska ta ansvar och reda ut det med de berörda myndigheterna. Men jag måste ändå protestera när försök till avdrag blir lika med fusk blir lika med brott blir lika med att jag har skjutit hela den svenska skattemoralen i sank, för att inte säga hela den svenska välfärdsmodellen.

– Då anser många att min reaktion bör vara att jag försvinner, att jag bryter ihop, att jag slänger mig under sängen, att jag ställer mig i ett hörn och skäms. Helst borde jag väl ha gått ut och tagit ett återfall, då hade väl bilden varit fullständig.

Har du känt pressen på dig att ta timeout?

– Om jag har! Men jag gör inte det, jag säger att jag reder upp det och jag anser fortfarande att jag mycket väl hade kunnat göra det i ledningen för partiet, och sedan avgått på kongressen nästa år som det var tänkt. Där hade vi olika uppfattningar i partiet, och då tog jag konsekvensen av det och avgick.

Känner du dig mobbad av dina Nej till EMU-kamrater?

– Nej, nu verkar det ha blåst över. Att jag skulle vara utfryst är bara struntprat. Jag vet ju vilka förfrågningar jag får, och inbjudningar att delta i EMU-debatter. Jag är helt fullbokad, och numera är det ingen som tackar nej för att jag kommer.

Gudrun Schyman

Foto: Jan Danielsson

”Jag har fortfarande rätt att göra min röst hörd”

Lyssna på Åsa Mattssons radiointervju med Gudrun Schyman

Chatta

med Gudrun Schyman tisdag den 1 april klockan 15.00.