”Jacques och jag har ett fantastiskt förhållande”

RELATIONER
Foto: Jan Danielsson

Har du inga hämndkänslor mot några?

– Nej, jag känner mig inte arg på någon särskild. Jag saknar bara den politiska analysen av de mäktiga krafter som sattes i rörelse av den här affären.

Många kopplar vänsterpartiets stora framgångar till dig som person. Hur ser du själv på det?

– Det uppfattas nog ofta som kopplat till mig, men det är ju väldigt många fler människor inblandade. Man ska komma ihåg att när jag började som partiledare var snacket likadant. Jag var relativt okänd då, och det var många som sa att nu är det slut med partiet, nu åker de ur riksdagen en gång för alla, för då uppfattades Lars Werner som bärare av någonting som gjorde att folk röstade på honom.

– Mig såg man på med stor misstänksamhet: Kjol har hon och högklackat och ingen riktig arbetare, oj,oj, hur ska det gå ... Det var ingen som trodde då att vänsterpartiet skulle växa med mig som partiledare. Man ska inte tro att man vet allt.

Du har relativt nyligen träffat din man Jacques, och ni har fortfarande en passionerad, härlig kärlek?

– Ja, det har vi!

Hur har kärleken påverkats av allt som hänt dig på sista tiden?

– Den finns mycket levande och mycket närvarande och har varit till oerhört stor glädje under den här perioden kan jag säga.

– Vi har ett sånt fantastiskt fint förhållande. Det är en gåva, jag har aldrig varit med om det tidigare. Jag har levt under äktenskapsliknande former med flera män tidigare, men jag har aldrig varit med om det här djupet i en relation. Jag har heller aldrig upplevt en relation med en man som en stor frihet, men det gör jag med honom. Ofta har det varit så tidigare för mig att relationerna utvecklats till att bli olika former av reservationer och ofriheter och så småningom har jag brutit upp.

– Jacques och jag pratar om det där ibland att man måste ha kommit en bit med sig själv för att kunna ha en relation som är fri. Inte fri i den meningen att man säger till varann: ”Gå ut och gör vad du vill, jag bryr mig inte!” Utan en som är en frihet att få vara människa. Det är fantastiskt.

Och så är det en massa män som är arga och går och tror att du avskyr dem alla efter ”talibantalet”.

– Ja, det är synd. Jacques var en av mina ivrigaste supportrar. Jag hade gnuggat det där med honom innan för att jag ville se hur en man reagerade.

– Det kan ju vara väldigt provocerande för män att bli sedda som en i en grupp, och att ta ansvar för att ”jag” i gruppen män är i en position i samhället där ”jag” förtrycker. När man är feminist, som jag är, så får det konsekvenser för mig i mitt förhållningssätt till livet, det är inget jag håller på med mellan nio och fem och sen lägger på hyllan. Därför var det naturligt att vi pratade om det när vi träffades och vi kunde konstatera att vi resonerade på samma sätt.

Hur ofta är du hemma hos honom i Frankrike?

– Jacques har inget hus i Frankrike. Jag har läst i tidningarna att han har ett hus i Provence där jag ska dra mig tillbaka, tycker de (skratt).

– Varför flyttar du inte ner till Jacques släktgård i Frankrike? har jag fått höra. Det finns ingen! Han bor i en lägenhet Paris nära sina föräldrar som är 87 och 94 år gamla, och så har han barn och barnbarn i Paris.

– I södra Frankrike finns också en bit mark uppe på en kulle och en ruin av en bondgård som har funnits i hans släkt. Där har han tidigare om somrarna haft olika kulturprojekt, dans och teater, som ingått i en kulturfestival.

– Men det finns ingenting att flytta till och ingenting att bo i. Han kommer väldigt mycket oftare till mig i Gladsax på Österlen. Där har vi vår bas, vår utgångspunkt i livet.

Berätta några vanliga saker om dig, när du och Jacques inte diskuterar intressanta kulturprojekt och sånt.

– Dagen pendlar mellan det mest intima och personliga till just såna diskussioner, och vi är så förundrade över att det kan vara så här.

– Vare sig vi är ute och går tretimmarspromenader längs stranden nere vid Sandhammaren, vilket vi gärna gör, eller om vi gräver i trädgården eller sitter vid köksbordet så är det något som pågår mellan oss hela tiden. Ett väldigt kreativt lärande som är mycket, mycket inspirerande.

Det låter som om du hittat din själsfrände?

– Ja, det kan man gärna säga.

3 röster om Gudrun

Jacques Öhlund, arkitekt, Gudruns nya kärlek:

Foto: Peter Erlandsson

Claes Malmberg, partikamrat och granne i Gladsax:

Foto: Björn Lindahl

Leslie Fuchs, god vän och x-man:

Foto: Magnus Sandberg

Chatta

med Gudrun Schyman tisdag den 1 april klockan 15.00.

”Jag har fortfarande rätt att göra min röst hörd”

Lyssna på Åsa Mattssons radiointervju med Gudrun Schyman