Varför kan min man inte tänka lite mer som jag?

RELATIONER
Foto: David Woo

Jag har sällan träffat par som inte trodde att lösningen på deras problem, i alla fall till viss del, låg i att de borde vara lika varandra, se saker med varandras ögon. Och naturligtvis: empati. Botemedlet mot allt. Låter logiskt, eller hur? Låter riktigt högtravande och osjälviskt, eller hur?

Problemet är att det är en omöjlighet. Du kommer inte att se ett dyft med din partners ögon. Du kommer oftast inte att förstå eller uppskatta hur och varför din partner ser världen på sitt särskilda vis.

Orsaken till att du inte kommer att göra det är att du är helt olik din partner.

Ni är genetiskt, psykologiskt, psykosocialt och historiskt olika.

Ni har formats på olika sätt, ni har olika skolbakgrund, ni har olika prioriteringar och ni värdesätter saker på olika sätt.

I teorin låter det förnuftigt att ha som målsättning att försöka se saker med sin partners ögon. Det är bra att tala om hos äktenskapsrådgivaren, och en utmärkt hemläxa för behövande par att gå hem och göra.

Traditionell terapi strävar plikttroget efter att göra män mer sensitiva och mindre strikt logiska, och få kvinnor att i mindre grad följa sina känslor och sin intuition och tänka mer logiskt.

Jag har bara en fråga: Vem tror terapeuterna egentligen att de lurar?

Män kommer att fortsätta att vara män och kvinnor kommer att fortsätta att vara kvinnor, och det kan ingen terapeut ändra på. Och det är okej. Olikheter är okej.

Tro nu inte att jag är en reaktionär gammal kuf som inte har någon känsla för utvecklingen av kvinnors och mäns roller i samhället.

Jag tycker att det är fantastiskt att kvinnor kan göra framgångsrika karriärer och att män kan stanna hemma och byta blöjor. Men jag ifrågasätter dem som tror att mäns och kvinnors psykologiska natur är utbytbar. Precis som den som accepterar att det finns en övergripande plan som har organiserats av en högre makt ända sedan tidernas begynnelse, tror jag definitivt på att vi är olika beskaffade, och att det finns en orsak till det.

Enligt den ursprungliga planen fanns det en arbetsfördelning där män förväntades utföra vissa uppgifter som inte tillät dem att vara känslosamma. I den här arbetsfördelningen hade kvinnor ansvarsområden där intuition och omdöme var viktigare än råstyrka.

Män är inte så känsliga och emotionella som kvinnor eftersom de inte ska vara det. Att försöka tvinga på mannens personlighet dessa kännetecken är dumdristigt. Och om du är kvinna och lägger dig till med ett manligt sätt så gör du det förgäves.

Det är inte naturligt för mig att se saker med min frus ögon, lika litet som det är naturligt för henne att se dem med mina. Det skulle för övrigt inte hjälpa vår relation om vi kunde. Vi är olika och så är det med den saken, och vi måste lära oss att leva med det eftersom det inte kommer att förändras. (?)

Du kanske kan tvinga in dig i en roll ett tag, men i slutändan kan du inte fortsätta att vara någonting som du inte är. Det är en psykologisk sanning.

Men du måste förstå att jag inte säger att två personer av olika kön inte ska försöka vara förenliga.

Trots att våra primära kännetecken kanske är olika, kan vi ha vissa sekundära drag och viss läggning som ligger nära i det motsatta könets riktning.

Men gör dig fri från tanken att din relation är sämre än dina vänners om din partner inte verkar ha både manliga och kvinnliga perspektiv och kännetecken.

Mannen i er relation kanske helt enkelt inte har någon kontakt med sin ”kvinnliga” sida, och kvinnan har kanske inget som helst intresse av att ”biffa till sig” och försvara grottan. (?)

Ur boken ”Relationsakuten” av Philip McGraw, Prisma, övers: Lars Ahlström.

Tv-stjärnan Dr Philip McGraw gör succé i hela världen med sina personliga lösningar på relationsproblem. Varje fredag skriver han själv om relationer – bara i Aftonbladet.