”Vi pratar om allt – utom känslor”

1 av 2 | Foto: Börje Thuresson
Niklas Strömstedt, Orup Eriksson och Anders Glenmark har musiken och kärleken till fotbollen gemensam.
RELATIONER

GES – som i Anders Glenmark, Orup Eriksson och Niklas Strömstedt – är ingen grupp.

Det är ett vänskapsprojekt.

Tre kompisar som spelar ihop. Och pratar fotboll. När de tre väller in i fotostudion, kommer fotbollsreferenserna som en manlig litania. För den här kvällen spelar Sverige mot Ungern.

”Hörde du förresten om att han skulle spela?” ”Undrar hur många det är som kommer att kolla på matchen?” ”Erenånsomharsnusförresten”. Fotbollssnack. Och snus. (Undantaget Glenmark som inte snusar trots att han verkligen försökt ”men jag mådde svinilla efteråt.”)

Uppfyller GES myten om den manliga vänskapen?

Anders: Hur ser den myten ut?

Att män snackar mycket fotboll ...

A: Visst, vi pratar mycket fotboll. Vi gillar ju det allihop. Jag tycker att det är roligt att titta på. Men jag är ingen analytiker som Orup och Niklas är. Orup vet allt om spelarna, och vad deras svärmor heter?

Alla minns läget för åtta år sedan: GES hade gjort VM-låten ”När vi gräver guld i USA” som gjorde succé. Sedan kom plattan som gjorde succé. Så blev det turné. Som gjorde succé.

Anders: Mot slutet kände vi att vi behövde en paus från varandra. Inte för att vi inte gillade varandra. Men det blev så väldigt intensivt. Det var turnéer, intervjuer och vi var med varandra dygnet runt.

Så det blev paus.

Stopp.

En kväll för något år sedan ringde Orup upp Anders: ”Kom över och käka middag, Niklas och jag vill snacka med dig om en grej.” De började skriva. Resultat: Ny platta. Ny turné.

En omtalad comeback.

Men GES är intressant ur ett annat perspektiv. Ur en bekantskap (Orup och Glenmark jobbade lite ihop, Niklas och Orup kände varandra lite eftersom deras exfruar umgicks) växte GES fram – och resulterade i en vänskap som på sitt sätt är unik:

Orup: Anders och Niklas är nog de människor som känner mig bäst. När man jobbar ihop så blottar man sig mycket mer än när man är med andra vänner. Då kan man inte tänka så mycket på vad man gör och vad man säger. Då måste man bara få vara som man är.

– Jag tror främst att det är att vi funkar så bra ihop musikaliskt. Om man får uppleva en människas bra och dåliga sidor, och får lära sig dem och acceptera dem så kommer man ju varandra nära. Det är väl det som är vänner?

Niklas: Men i en sådan kreativ process som det är att skriva låtar, så måste man våga lita på någon och för att göra det måste man lära känna varandra.

Anders: En missuppfattning är att när man är vänner så måste man ses varje dag. Men vi har ju långa perioder när vi inte träffas alls. Man har ju varandra ändå. Jag tror att det är bra att inte träffas hela tiden, då har man ju roligare när man väl möts.

Men skulle ni kalla er själva nära vänner?

O: Ja, det skulle jag. Just därför att vi känner varandra så väl.

Niklas: Jag också.

A: Jag gillar iallafall de här två. Men jag vet inte vad de tycker om mig (skratt).

O: Jag tror att den här ”nära-vän”-grejen är mer en tjejgrej än en killgrej. Jag märker det på min fru och i mina umgängeskretsar. Tjejer som inte träffas på ett tag, de slutar att vara kompisar. Tjejer träffas och talar om precis hur de mår, vad som har hänt, hur de har det i sitt förhållande. En av mina bästa vänner – honom träffar jag bara två gånger om året. Och då snackar vi i trettio sekunder om familjen, sedan faller vi in på andra grejor. Jag har säkert tio personer som jag kallar nära.

N: Jag håller inte med om det där. Visst, tjejer pratar med sina kompisar oftare. Men jag kan säga att jag har definitivt inte tio nära vänner.

A: Inte jag heller.

O: Nämen fem då!

Har ni umgåtts under de åtta åren som GES ”låg nere”?

O: Inte så mycket. Niklas och jag har ungar i samma dansskola. Vår vänskap bygger på att vi jobbar ihop. Men så har jag alltid varit – de som jag umgås mycket med är människor som jag av nöd träffar.

Kan ni läsa av varandra?

Alla: Det har vi lärt oss.

O: Det har vi verkligen lärt oss att om någon av oss säger något dumt så kan man bara tänka: ”Den här snubben behöver lugna ner sig och om några timmar så kommer allt att ordna sig.” Man behöver inte tjafsa om det, man behöver inte gräva ner sig i det.

A: Man har sina bra och dåliga dagar. Som i vilket annat jävla jobb som helst.

Myten om att män inte kan prata om känslor – stämmer den?

O: Jag påstår att det är så. Och jag är inte så intresserad. Jag håller det för mig själv.

A: Generellt tror jag att killar har mycket längre fram till dess att man börjar prata om känslor. Tjejer gör det mer naturligt. Många killar är ju så att när de sitter och dricker lite vin och spritar lite så kan det komma fram.

O: Det är klart att om man har bråkat med sin fru så är det klart att jag kan säga: ”Äh, jag bråkade med Pernilla i morse.” Men man går inte in på detaljer. Jag kollar av lite snabbt med de här två hur de känner det och hur de mår. Och är det bara någorlunda normalt och bra så släpper vi det. Men det är klart, skulle någon av dem knäcka ihop så är det en annan femma. Men inte det där dagliga.

Om någon av er skulle drabbas av en svår kris, skulle ni kunna vända er till varandra då?

Alla: Ja det skulle vi.

Anders: Det betecknar ju att det här är en vänskap.

Orup: Men då skulle det handla om något som var viktigt. En sådan sak kan ju också bero på att det skulle påverka vårt samarbete.

Men samtidigt så måste det ju också vara en känslomässig lättnad.

Orup: Det tycker jag är personligt.

N: Men vad gör du av det då?

O: Jag är för mig själv. Eller pratar med min fru. Inte vet jag!

N: Jag är sådan att när jag väl pratar med någon så är det en befrielse tycker jag. Dessutom kan det hjälpa någon annan.

Orup: Vi är musiker och låtskrivare och det kommer vi att vara i hela vårt jävla liv. Och då och då kommer vi att jobba ihop. Så är det.

För Orup, Niklas Strömstedt och Anders Glenmark blev musiken nyckeln till en livslång vänskap. Aftonbladet har djuplodat GES och andra mäns relationer män emellan – en vänskap som bär genom både skilsmässor och karriär.

Ulrika Svensson